Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke något allmännare sådant uttaladt, och denna
omständighet faller så mycket mer i ögonen, som man
finner ett starkt missnöje rådande hos medlemmarne
af det andliga frälset. Orsaken härtill låg deruti,
att de flesta gods, som reducerades från de andliga,
erhållits genom testamenten, och för sådana gods
lemnades vid återbärandet ingen ersättning.
Man har i våra krönikor svärtat Margaretas minne och
bland annat mot henne anfört den beskyllningen,
att hon bortgaf rikets förnämsta slott åt
utländingar. Det är i viss mån sant hvad danskar
beträffar, ty sådane innehade här slottsförläningar,
liksom äfven en och annan svensk i Danmark. Utländska
namn på slottsinnehafvare finna vi väl, men dessa
tillhörde män, hvilka redan länge varit bosatta i
Sverige och der voro genom giftermål befryndade med
svenska slägter samt i följd deraf hvad man säger
naturaliserade. Hvad nu bortgifvandet af slott
och län till danskar beträffar, låg det helt och
hållet i Margaretas plan att derigenom förbereda en
innerligare förening mellan de båda rikena – ett mål
som hon aldrig släppte ur sigte. »Vården I mina bref,
jag skall nog bevara edra slott» – skall hon hafva
svarat de klagande svenska herrarne, ett yttrande som
är ganska betecknande för hela hennes ställning till
dessa herrar.
På tal om adeln böra vi icke förbigå den lagstiftning,
som hos oss förekommer under namn af gårdsrätt. Magnus
Eriksson har först i Sverige utfärdat en sådan
gårdsrätt; Margareta också en. De innehålla
bestämmelser om ordningen vid konungens hof och om
de straff, som åtföljde ordningens brytande. Det är
af våra gamla sagor sannolikt att från gammalt
en särskild rätt varit gällande för männen i
konungens gård. Under tidernas lopp utvecklades
dessa förhållanden och på samma gång bestämmelserna
om dem, tills de slutligen under Magnus Erikssons
tid uppsattes i skrift.
Margaretas gårdsrätt är egentligen en förnyelse
af Magnus Erikssons. Straffen äro ytterst stränga,
såsom nödvändigt var, då det gälde att upprätthålla
ordning inom borg eller läger. Den, som slog en
annan, skulle få handen genomstungen med knif och
uppristad till fingern; följde sår eller blodvite
på slaget, miste den brottslige handen. Grep någon i
vredesmod till knif eller svärd, fick äfven han handen
genomstungen. Skällsord bestraffades med en månads
vatten och bröd. Stöld af ett öres värde straffades
med lifvets förlust, stöld af ett halft öre med
förlust af hud och öron, för fyra penningar mistes
huden allena. Ingen fick »dobbla» eller »leka något
taffel», sedan höfvitsmannen eller gårdsmästaren
»är mätter och hafver sagt godenatt». Brott häremot
bestraffades med en månad i tornet vid vatten och bröd
för en sven af vapen eller en skytt, underordnade
»ligge i stocken eller i kistan», en småsven miste
huden. Ingen fick bortspela sina vapen eller mera än
han hade hos sig. Den som vårdslöst umgicks med elden,
så att eldsvåda föranleddes, kastades lefvande på
elden. Den som upptände ljus eller eld i sitt rum,
sedan fogden eller gårdsmästaren gått till sängs,
straffades med vatten och bröd i tornet. Den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
