Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget om Sleswig - Drottning Margareta dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hertiginnan Elisabeth här skulle vara henne
till mötes, ty Margareta lät gifva sig ett bevis,
att hon denna dag – den 9 Oktober – infunnit sig
på Flensborgs slott för att svara på hertiginnans
fordringar, men att hvarken hertiginnan eller
någon annan å hennes vägnar varit der till möte.
Drottning Margareta dör.
Sedan var drottningen qvar i Flensborg under Oktober
månad. Må hända ville hon på nära håll afbida något
tillfälle till tvistens afgörande. Något sådant
yppade sig dock ej, utan drottningen gick ombord på
sitt skepp i hamnen.
Men här öfverraskade döden drottning Margareta. Hon
insjuknade plötsligt i pesten, och om natten mellan
den 27 och 28 Oktober 1412 uppgaf hon sin anda, medan
stormen tjöt och ett häftigt oväder rasade, som om
naturen sjelf i hennes dödsstund velat förebåda den
myckna oro, som väntade hennes riken.
Drottningens lik fördes till Sorö, der hon begrofs
vid sidan af sin fader, Valdemar Atterdag. Men
år 1423 lät konung Erik föra sin välgörarinnas
stoft till Roskilds domkyrka. I högkoret bakom
altaret ses här en präktig grafvård. Den är af svart
marmor och ofvanpå höjer sig en qvinnofigur i hvit
alabaster. Vården restes af konung Erik, och dag i
och natt sjöngos här sånger för den döda drottningens
själaro, tills med en ny tid renare begrepp om både
detta och det tillkommande lifvet kommo. »I sitt lif
var hon» – tecknade Vadstenamunken i klostrets
dagbok om Margareta – »i afseende på demta verldens
goda den lyckligaste.»
Något mer än en månad förut hade drottningens
fostersyster, den fromma Ingegerd Knutsdotter,
abbedissan i Vadstena, skilts hädan. »Hon fick» – står
det i klostrets dagbok – »efter som menniskor döma det
bästa slut.» Hon var klostrets första vigda abbedissa,
sedan det blifvit »tillslutet om systrarna». Hon
var blott 18 år, när hon kom till klostret, och blef
1388 vid 33 års ålder dess föreståndarinna. Hennes
styrelse af klostret var icke lugn. En månad efter
hennes invigning – det var den 15 Juni vid midnatt
– utbröt en häftig eld, som lade en stor del af
klostret i aska. Sedermera uppstod missnöje inom
klostret mot abbedissan, och hvarken hennes frändskap
till klosterordens stiftarinna eller drottningens
vänskap kunde stilla systrarnas vrede. Abbedissan
beskyldes för åtskilligt. Hon var egenmäktig, hette
det; hon försummade gudstjensten, öfverträdde stadgan
och förskingrade klostrets egendom, ja, man ville
till och med beskylla henne för lösaktighet. Striden
inom klostret gick så långt, att hon afsattes.
Biskop Knut i Linköping kom väl till Vadstena och
förklarade, sedan han undersökt förhållandet, att
abbedissan var oskyldig, men Ingegerd afsade sig
sitt embete och tog sitt rum bland de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
