Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Margareta dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionen födde, föll öfver Margareta tillbaka och
skymde bort det goda, hon utfört.
Krossandet af stormännens sjelfsvåld, nedbrytandet
och sammantvingandet af alla dessa enskilda viljor,
som hvar för sig sträfvade till sitt eget mål utan
afseende på det helas – ensamt detta är i och för sig
ett storverk, som alltid skall breda en gloria kring
Margaretas minne. Men det stora riket, som hon sökte
skapa – deraf blef intet. Snarare förhindrades detta
syftes verkliga uppnående genom det nationalhat,
som de ständiga striderna födde, och det begär att
betrakta Sverige som ett underkufvadt land, hvarifrån
de danske konungarne, hennes efterföljare, aldrig
kunde skilja sig.
Det går i Danmark om Valdemar Atterdag och Margaretas
födelse en sägen, som påminner om Valdemar Seier och
Kullamannen. Konungen – heter det – stannade en gång,
när han skulle stiga till häst, med foten i stigbygeln
och blef så stående till förundran för alla. Omsider
vågade en af hans svenner fråga honom, »hvarför han
blef så stående». Och konungen svarade: »Om du nu icke
kan få mig att veta, hvad jag tänkte, så må du aldrig
mer visa dig för mina ögon». – Svennen vandrade bort,
men visste ej, hvart han skulle vända sig. Då blef
han i skogen varse en qvinna, som satt vid en eld och
som sporde honom, »hvarför han var så bedröfvad». När
han nu hade omtalat för henne sitt ärende, log hon och
sade: »Helsa din herre och säg honom, att Sverige kan
väl komma till Danmark, när han åter vill taga till
sig sin drottning.» Konung Valdemar lefde nämligen
i oenighet med sin drottning, som hölls i flera års
fängelse på Sjöborgs slott. Orsaken skall hafva varit
ett äldre kärleksförhållande melfen drottningen och
en Folkvard Lagmansson, hvarom en visa sjöngs både i
Danmark och Sverige. Nu återsåg emellertid konungen
sin gemål och 9 månader derefter föddes Margareta.
Sägnens inre mening är naturligtvis den, att
Valdemars dotter utförde, hvad som icke var honom
sjelf förunnadt, nemligen att förena Sveriges
rike med Danmark. Men sägnen visar på samma gång
Danmarks uppfattning af Kalmareunionen. Och det var
just unionens olycka, att denna uppfattning blef
sådan. Ty deruti ligger den svenska nationalitetens
död, och utan tvifvel var detta en af orsakerna till
unionens upplösning.
Det finnes dock ingen handling af Margareta
som bestämdt utvisar, att hon sjelf föredrog sitt
fädernerike framför sin mans. Hon synes hafva haft ett
högre mål, och det bekanta uttrycket, som hon skulle
hafva haft till sin efterträdare: »Sverige skall föda
er, Norge skall kläda er, men med Danmark skall ni
värja er» – har hon i sjelfva verket aldrig fält.
Det är efter de oftanämnde Ericus Olai och Olaus
Petri som man anfört detta yttrande, men ingendera
af dessa författare påstår, att det kommit från
Margareta, och den förre, som ingalunda var skonsam
i sitt omdöme om unionens stiftarinna – han skref
nämligen på en tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
