Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Margareta dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då hatet och missnöjet var stort mot Danmark –
säger till och med uttryckligen, att rådet gafs åt
den andre unionskonungen[1].
Danska författare säga, att Margareta tog Sverige
med vapenmakt, och denna åsigt finner man till och med
i senare tider uttalad[2].
Det är sant, att Margareta
måste kämpa sig till Sveriges krona med vapen i
hand. Men var det ett eröfringskrig? – Margareta var
utvald af Sveriges mäktigaste herrar till Sveriges
drottning, medan Albrekt ännu var Sveriges laglige
konung, och hennes krig var ju sålunda ett inbördes
krig mellan tvänne regenter öfver samma land,
hvilka hvardera ansågo sig vara i sin goda rätt,
Margareta må hända läggande till sin den åsigt, som
utan tvifvel alltjemt varit rådande inom hennes mans
familj, att Albrekt i sjelfva verket icke var annat
än en inkräktare af denna familjs äldre rättigheter.
En god del af Sverige egde Margareta redan innan
kriget med Albrekt började, och denna del hade hon
fått genom de svenska herrarnes öfverlåtande deraf,
utan att ett svärd behöft dragas. Det öfriga eröfrade
hon, men Sverige deltog sjelft i denna eröfring lika
mycket som Danmark och Norge, och ovissheten om,
hvilken som anförde den förenade hären vid Falköping,
antingen det var en dansk eller svensk, Ivar Lycke,
Henrik Parrow eller Erik Kettilsson, lärer väl icke
vara något bevis för att Danmark eröfrade Sverige.
En omständighet, som mer än andra talar för Margaretas
oveld i detta afseende, är väl den, att sjelfva det
möte, der man skulle underhandla om de tre rikenas
förening, hölls i en svensk stad, och att den förste
unionskonungens kröning skedde dersammastädes. I
utkastet till föreningsurkunden intager äfvenledes en
svensk man, Carl Ulfsson till Tofta, främsta rummet.
Lemnar man åt sitt värde de gångna tiders hat
och låter den färg, hvarmed de belägga Margareta,
försvinna, qvarstår för oss en qvinna, hvars makt
och framgång grundade sig på djup menniskokännedom,
kraft, lugn, klokhet och allvar samt oskrymtad
fromhet. Hvad särskildt Sverige beträffar, höll hon
strängt på kronans rätt, men någon orättfärdighet
dervid kan icke på grundade skäl tillvitas henne,
lika litet som det hån mot land och folk och den
lösaktighet i sitt lefverne, hvarför hon blifvit
beskyld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
