Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigarnes, sina systersöners, förmyndare, till konung
Erik. Denne befann sig då på Vordingborgs slott på
Seland, efter sin återkomst från Sverige. Hertigen
erbjöd sig att lemna förmynderskapet till konungen.
I slutet af Juli månad var ett stort möte i Nyborg
på Fyen. Torget, der samlingen egde rum, vimlade
af hertigar och furstar, riddare och prelater,
borgmästare och rådmän. Bland svenska andlige såg
man här biskop Knut i Linköping. Mötet skulle afgöra
frågan om Sleswig.
Hertig Erik fordrade i sina systersöners namn, att
konungen skulle förläna dem med Sleswig, som var ett
danskt arflän, hvilket tillfallit dem efter deras
fader. Konungen svarade, att han tillbjudit grefve
Gerhard länet, men att denne nekat mottaga detsamma,
och att hans barn derför icke voro berättigade att
fordra ett län, som deras fader förbrutit. – Hertig
Henrik bestred detta, men konungen erbjöd sig att
bevisa det inför de tolf män, hvilka båda parterna
redan förut öfverenskommit om att tillsätta.
Detta föll ej hertigen rätt i smaken. Hans
medgörlighet, då han var hos konungen på Vordingborg,
var försvunnen. Emellertid utnämnde konungen
genast sex riddare till domare på sin sida, och
dessa anvisades en särskild plats på torget. Fyra
närvarande främmande hertigar sändes med detsamma
till hertigen för att uppmana honom att likaledes
utnämna sex domare. Hertigen ville icke beqväma
sig dertill. Slutligen utnämnde han dock sex tyska
riddare, hvilka endast skulle få underhandla, ej
döma. Som detta stred emot gjord öfverenskommelse,
enligt hvilken de tolf domarne skulle utgöras
af danska och sleswigska adelsmän, ville konungen icke
erkänna hertigens val. Han uppfordrade de närvarande
furstarne att afgöra, om hertigen af Braunschweig var
förbunden i att uppfylla den gjorda öfverenskommelsen
eller ej. Men äfven häremot protesterade hertigen.
Då reste sig konungen från sin tron,
fattade dokumenten i sin hand och sporde alla de
närvarande, »om han kunde göra mer, än hvad han gjort,
för att uppfylla afsigten med denna sammankomst». Ett
allmänt »nej» blef svaret, och då uppmanade konungen
biskopen i Roskild, såsom rikskansler, att stämma
hertigen såsom förmyndare för sina fostersöner till
rätta. Detta skedde äfven, och tre dagar derefter
skulle hertigen på slottet i staden stå konungen till
ansvar efter dansk lag och rätt.
På utsatt dag var riksrådet församladt på slottet,
men hertigen kom icke. Sedan konungens anklagelse
blifvit läst, fälde emellertid biskopen af Roskild
den dom, »att hertigdömet var förbrutet och sålunda
hemfallet till konung Erik och Danmarks krona».
När sedan längre fram på hösten den äldste af
grefve Gerhards soner, Henrik, som då var 17 år
gammal, infann sig hos konungen och i de ödmjukaste
ordalag anhöll om länet, svarade konungen, »att den
i Nyborg fälda domen skulle gå i verkställighet och
att hertigdömet med alla dess slott och städer skulle
öfverlemnas till honom; hertigen finge sedan afbida,
hvad konungen af sin nåd ville göra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
