Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge, tappre hertig Henrik befann sig i sitt tält
i holsteinska lägret, men väcktes af bullret, och
hela lägret kom i rörelse. Man trodde till en början,
att det var ett utfall af besättningen, som vållade
larmet. Snart övertygade man sig dock, att det
icke var så, utan att i stället Hamburgarne rusat
åstad att storma. Hertigen blef misslynt vid denna
underrättelse. Han tog för gifvet, att Hanseaterne
ville bemäktiga sig Flensborg för egen räkning,
eftersom det var öfverenskommet, att en hvar af de
förenade skulle få behålla hvad han ensam eröfrade,
och att hvad man tog gemensamt skulle vara gemensam
egendom. I sin ifver vårdade han sig hvarken om
att fullt väpna sig eller att tillse, ätt hans folk
följde honom. Han skyndade ut i mörkret åt det håll,
der stridsbullret hördes.
Flensborg var omgifvet af en bred och djup, men
torr graf, och framför muren gingo pallisader.
I nattens mörker var det nu omöjligt att afgöra,
huru långt striden var gången. Hertigen grep i hast
en stormstege och reste den upp mot pallisaderna
samt steg upp på dem. En enda holsteinsk riddare var
vid hans sida och denne ropade till honom att ej
blottställa sig så oförsigtigt. Riddaren uttalade
härvid hertigens namn. Detta hörde en af konungens
krigare innanför pallisaden och han skyndade till
stället och stack spjutet genom pallisaden, så att
det träffade hertigen i underlifvet. Denne föll ned
från stegen och återfördes till lägret, men dog några
timmar derefter.
Nu grepos alla af modlöshet och
rådvillhet. Hanseaterne ville ej lyssna till Henriks
broder, den unge hertig Adolf, som nu tog befälet
öfver hären. De upphäfde belägringen och seglade hem.
Rådman Kletze blef efter hemkomsten anklagad för
förräderi och halshuggen.
I Juli månad plägade tvänne vigtiga handelsflottor
passera Öresund. Den ena, som kom från Östersjön
och ämnade sig till Englaod, Holland, Frankrike och
Norge, kallades den preussiska; den andra, som kom
från dessa vestliga länder och Spanien, kallades den
biskayiska. Båda voro för hansestäderna, som man kan
förstå, ytterst vigtiga, och för att betrygga deras
segling genom sundet utrustades en stor flotta af
icke mindre än 36 stora märsskepp. Denna flotta
afsändes under befäl af Lybecks borgmästare Tideman
Sten med befallning att qvarligga i sundet, tills
båda handelsflottorna lyckligen kommit derigenom
förbi Köpenhamn.
Här vid Köpenhamn låg konungens flotta, 33
segel stark; men hans skepp voro – säger en
samtidas krönikeskrifvare – i jemförelse med de
hanseatiska så små, att de togo sig ut som hus
vid sidan af stora kyrkor. Höfding för de svenska
skeppen var Greger Magnusson (af Ekaslägten).
När den fiendtliga flottan nalkades, lät konung
Erik klara till anfall. Striden började och blef
ytterst hårdnackad. Den hamburgskn afdelningen
togs hel och hållen och dess anförare, en hamburgsk
borgmästare, blef tillfångatagen. Lybeckarne, som
synas haft att göra med de svenska skeppen, voro
lyckligare. Tideman Sten lade ombord med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
