Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva höfdingaskeppet och efter en hårdnackad strid
måste det gifva sig, hvarvid Greger Magnusson och
flere svenske herrar blefvo fångna.
Greger Magnusson och de andre tillfångatagne
svenskarne fördes till Lybeck, der de qvarhöllos
många år i fängelse. Konungen skulle enligt lag utlösa
dem, men det var fåfängt att hoppas. Greger Magnusson
befann sig dock redan 1432 på sitt stamgods i Sverige;
men det är troligt, att han måst utlösa sig sjelf.
I följd af denna utgång af striden, då det var
omöjligt för återstoden af den hanseatiska flottan
att bibehålla sin ställning i sundet, seglade den
derifrån inåt Östersjön. Några få timmar, sedan de
voro afseglade, syntes talrika segel sticka upp ur
hafvet vid norra inloppet till sundet. Det var den
biskayiska flottan, som 64 segel stark ämnade sig
inåt Östersjön.
Konungens flotta angrep genast, men köpmansskeppen
mottogo anfallet med mod. De voro visserligen
endast till en del utrustade att bestå en dust med
sjöröfvare, icke att möta ordentliga krigsskepp,
men detta oaktadt varade striden till långt ut på
aftonen. Då hade konungen vunnit en fullständig
seger. Den fiendtliga, flottan var helt och hållet
skingrad, och mer än hälften af skeppen med deras
rika laddningar föll i konungens händer.
Sent på hösten detta år ankom en stor beskickning från
Ryssland till Köpenhamn. Den fordrade, att konungen
skulle afträda de länder, som hans företrädare eröfrat
från Ryssarne; i annat fall ville de börja krig. Detta
var en följd af Hanseaternes stämplingar.
Den 23 Januari blefvo sändebuden uppkallade till
konungen på slottet i Köpenhamn och här erkände de
inför honom och trenne närvarande rådsherrar, Erik
Krummedik, Absalon Petersson och Krister Nilsson
(Vase?) samt en kejserlig notarius publicus, »att
hansestädernas köpmän och underhandlare uppmanat
Ryssarne att söka tvist med konungen och eggat dem
att med krig öfverfalla honom och hans riken».
På konungens befallning; uppsattes ett skriftligt
intyg på denna bekännelse, som ännu finnes i behåll.
Vi hafva omtalat denna beskickning från Ryssland
mindre för dess egen vigt än för att visa, huru de
politiska förbindelserna mellan Nordens stater börja
knyta sig.
Konungen å sin sida uppviglade menigheterna i
hansestäderna emot deras styrelser för att derigenom
undergräfva och förminska deras motståndskraft. Han
skickade skrifvelser till de särskilda städerna, hvari
han förklarade, att rådet utan menighetens hörande
först förbundit sig med honom mot Holsteinarne och
sedan med dessa mot honom, att kriget alldeles icke
var nödvändigt och att han för sin del önskade fred. I
följd häraf uppstodo strider mellan borgerskapet och
rådet i nästan alla hansestäderna och de slutade icke
utan blodiga omhvälfningar.
Så tilländagick året 1427.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
