Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befrielsekriget. Missnöjet i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
full gärd, kronans inkomster förminskades, ju
flera gårdar en bonde egde; men det nedtryckte
i alla fall bonden och hindrade hans fria
utveckling. Skattebondens skatt och landbondens afrad
förblandades slutligen med hvarandra, så att äfven
den förra ansågs som en afrad eller jordränta och
i följd deraf började man att betrakta kronan såsom
den egentlige jordegaren.
Sätt nu på ett konungens slott en utländsk man
med utländska begrepp om herrerättigheter och
bondeskyldigheter, och lägg dertill, huru föga talan
lagen hade ibland de mäktige riddarne, då, enligt det
gamla ordspråket, »lagen låg i spjutstångs ända» – och
vi kunna lätt förstå, hvilket olidligt förtryck bonden
måste draga. Den utländske riddaren eller fogden var
ingalunda nogräknad med de 8 dagsverkena, bonden fick
göra så många riddaren fann för godt; likaså fick
han mottaga hästar till fodring både många och länge,
allt efter godtycke. Var då bonden en fri man, såsom
lagen ville? – Frågan gjordes helt visst på denna tid
af hvarje bonde, ty han hade ingalunda glömt lagen,
fast han i det längsta tålde lagöverträdelserna.
Men ännu mer olidligt blef förtrycket genom
beskattningssättet i öfrigt.
Skatterna brukade vanligen utgå i varor,
hvilka värderades enligt det allmänt gängse
priset. Härutinnan sökte man nu åstadkomma en
förändring, i det man ville förvandla varuskatten
i penningeskatt. Härmed börjades redan under
Margareta, och sannolikt genom öfverenskommelser
med landskapsmenigheterna hade man kommit derhän,
att från en stor del af Finland, från Vestmanland,
Nerike och Vestergötland bestämdes verkligen den
hufvudsakliga skatten i penningar.
I dessa förhandlingar finner man namnet Henrik
eller Henning Königsmark eller Könsmark, såsom
han i rimkrönikan kallas. Han skall äfven hafva
uppkommit med ett nytt beskattningsförslag eller
»penningestadga».
För att kronans räntor ej måtte förminskas,
fäststäldes en viss skatt för hvarje härad, socken och
stad. Härvid gjordes intet afseende på, om hemmanen
lågo i ödesmål, utan skatten för socknen eller häradet
skulle utgå lika fullt. Då genom kriget, farsoter och
hårda beskattningar många hemman verkligen lågo öde,
hände det, som Ericus Olai säger, att den lefvande
fick betala för den döde, den som något hade för den
som intet hade. Uti denna stadga kan visserligen
ligga en god afsigt, den nämligen att jemnare och
rättvisare fördela skatterna. Ty häradet kunde sjelft
på hemmansegarne lättare och bättre utskifta den
bestämda penningesumman, som skulle utgöras, så att
den som egde mera finge skatta mera, än den som egde
mindre. Men det var genom sjelfva sin nyhet egnadt
att väcka missnöje och det upphäfdes snart. Man måste
medgifva varors erläggande i stället för pengar. Men
som ingen taxa var faststäld, lemnades härigenom
ett fritt spelrum åt fogdarnes godtycke. Varornas
värdering berodde nemligen på dem såsom uppbördsmän,
och de voro ej sena att se sig till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
