Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hände sig allt Mariemessedag
Och rätt om middagstid.
De skuto eld på Faxehus
Att lågen stod änd’ i sky.
Faxehus ligger i svartom brandom.
De gingo sig ifrån Delsbo
Och intill Delsbo rå.
De höggo fläsket af knokarna,
Så långt de kunde nå.
Faxehus ligger i svartom brandom.
Tröster man i Rengsjö,
Sammalund i Mo,
De togo deras båtar bort,
De kunde inte undan ro.
Faxehus ligger i svartom brandom.
Folkvisan synes utvisa, att Olof Djekn haft
sitt styfvaste folk från norra och nordvestra
Helsingland. Delsbo-folket är ännu det vildaste
i landskapet och Jerfsö-allmogen utgör kärnan af
Helsinglands befolkning. De längre söderut belägna
socknarna, såsom Arbrå, Regnsjö och Mo, hvilka lågo
närmast till slottet, voro naturligtvis mest utsatta
för fogden och hans folk, men de togo dock tröst till
sig, när allmogen från de norra socknarne kom och
förstörde slottsfolkets båtar, så att de ej kunde
undankomma.
En annan skara, bestående af finnar, utsände Erik
Puke att taga Kastelholms slott på Åland. Anförare för
den skaran blef Johan Folkesson, också en oförskräckt
och tapper man.
Kastelholm låg vid en af de inre vikarne på Åland,
strax söder om Sunds kyrka. Den utanför liggande
fjärden heter Lumparen. Det var ett starkt fäste
med torn, vallar och grafvar, ehuru numera allt är
ruiner. På sydöstra sidan ser man lemningarna af ett
torn och vestra delen är inredd till kronomagasin,
men för öfrigt är allt gräsbevuxet och kajor och
skator skratta i de gamla slottsgemaken. Man vet ej,
när slottet först byggdes, men nu var det ansedt
för ett ypperligt län, som de förnämsta i landet
eftersträfvade. År 1419 hade konung Erik gifvit det åt
sin mäktige gunstling Bengt Pogwisch, som var gift med
Ida till Gladsax af slägten Königsmark. Riddar Bengt
dog 1432 och begrofs i Vadstena, så att nu innehades
slottet af hans son Otto Pogwisch och enka, fru
Ida. Slottsfrun bibehöll konungens ynnest. Bättre –
heter det – trodde icke konungen någon i Sveriges
rike än fru Ida. Hennes son, unge herr Otto, var en
stortalig och skrytsam herre, som tyckte ingen vara
sin jemlike. »För tre viker jag icke», plägade han
säga.
Men så en dag kommo finnarne tågande framför slottet,
och deras pilar klufvo hvinande luften omkring den
bålde herr Ottos öron, der han stod på muren. Då
bleknade han och fick så brådt att komma till tals
med bondehärens höfvidsman. »För Guds skuld» –
sade han till denne – »unna mig lifvet, jag vill
gerna gifva eder slottet». Och Johan Folkesson tog
slottet i besittning för Erik Pukes räkning.
Denne ryckte sjelf in i Vesterbotten och ned emot
Ångermanland. Här förstörde han Styrnäsholm och likaså
slottet Krytzberg eller Kryss-(Kors)borg. Man känner
ej hvar detta slott var beläget och förlägger det
både till Öster- och Vesterbotten. Af någon synnerlig
betydenhet har det ej kunnat vara. Lemningar efter
borgar från denna tid finnas på flera ställen i de
norrländska landskapen. Söder om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0089.html
