Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik kommer till Sverige - Engelbrekt rikshöfvidsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom Stockholm voro tvänne slott i Upland i konungens
våld, Östhammar och Stäket. Men Roslagsbönderne stämde
tillsammans och drogo mot Östhammar, och fogden lät
då genast föra sina håfvor från slottet på skepp,
hvarpå hatt stack slottet i brand och flydde till
Stockholm.
Samma öde hotade Stäket, och konungen fruktade att
det skulle falla i svenskarnes händer. Han kallade
derför till sig Hans Kröpelin och rådgjorde med
honom om, hvad som borde företagas. »Det är bättre»,
sade konungen, »att vi bränna det sjelfva, än att
de svenske skulle vinna det af oss!» Hans Kröpelin
instämde häruti med konungen och sände genast bud
till fogden på Stäket att bränna slottet. Natten
mellan den 11 och 12 November verkstäldes denna
befallning, och fogden lyckades med sitt folk ankomma
till konungen i Stockholm.
Der hade konungen besatt Gråmunkeholmen med 500 man;
likaså hade han förlagt folk på Helgeandsholmen. Men
han insåg snart omöjligheten att kunna med vapen
uträtta något mot denna otaliga här af bönder som nu
omgaf Stockholm. Han var derför villig att underhandla
och infann sig personligen med flera danska rådsherrar
på ett möte med Sveriges herrar och män. »Hvarför
viljen I skilja mig vid riket?» – sporde här helt
tvärt konung Erik. De svenske herrarne upprepade sina
redan anförda klagomål. »Vi vilja lefva efter Sveriges
lag», sade de, »och njuta våra privilegier och goda
gamla sedvänjor, men inför oveldiga domare vilja vi
stå till rätta för hvad vi gjort!» – Detta behagade
dock icke konungen. Men slutligen kom man öfverens
om ett stillestånd till Mormessan, den 8 September,
nästa år, och då skulle alla tvistigheter afgöras af
tolf riksråd, som skulle komma tillsamman i Stockholm,
tre från hvartdefe riket. De herrar, som från Sverige
skulle inträda i denna nämd, utsagos af konungen sjelf
och voro: biskoparne Sigge i Skara och Magnus i Åbo,
riddaren Christer Nilsson (Vase) och Hans Kröpelin.
För öfrigt skulle allt, som af Engelbrekt och Erik
Puke m. fl. blifvit verkstäldt, förblifva som det var
till den utsatta rättegångsdagen. Ingen konungens
fogde, som ännu fans qvar i landet, skulle ega
rätt att härunder utkräfva någon skatt eller att
komma till någon bonde, utan skulle de förblifva på
slotten. Denna dagtingan gjordes i Helgeandshuset
på Helgeandsholmen den 15 November.
Detta var allt som konungen kunde vinna.
Sedan konungen inlagt 600 man på Stockholms slott,
steg han åter om bord på flottan och afseglade till
Danmark. Så gick året 1434 till ända.
Engelbrekt rikshöfvidsman.
Strax på nyåret 1435, det var tjugondag Jul den
13 Januari, var ett möte i Arboga. Det var
icke en herredag, ty dit kallades äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
