Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt rikshöfvidsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmar af köpstäderna och sannolikt äfven af
allmogen, ehuru rimkrönikan icke nämner något om de
sistnämnda[1].
Här valdes Engelbrekt Engelbrektsson till
rikshöfvidsman och höfdingar tillsattes i alla
landskapen att vaka öfver säkerheten, »om någon ville
mot riket fara».
Nu stod Engelbrekt på höjden af makt och anseende. Det
är tydligt för en hvar, att han hade allmogen
att tacka för denna sin upphöjelse, och det är
lika tydligt att, om herrarne vågat, de säkert
icke skulle varit så endrägtiga med bönderna
och köpstadsmännen om att välja Engelbrekt. Men
förhållandena voro sådana att de för ögonblicket
måste låta bönderna råda. Hvad som skett var allmogens
verk, derför kunde allmogens hufvudman icke skjutas åt
sidan. Det hade varit att omintetgöra alltsammans att
nu sätta en herreman i spetsen för riket. Herrarnes
medgörlighet blef dock icke af lång varaktighet.
Att medlemmarne af de rika och mäktiga herreslägterna
ogerna skulle, se en man snart sagdt ur hopen uppstiga
till den förnämste i Sverige, det ligger i sakens
natur. Det var med motsträfvighet, som de böjde sina
stolta hufvuden under nödvändighetens tvingande
lag. Men den makt, som stod framför dem och gaf
uppkomlingen sin betydelse, var öfverväldigande. Den
var på sätt och vis alldeles opåräknad, ty hvem
tänkte väl i de föregående tiderna, då konungen
till- och afsattes utan allmogens hörande, hvem
tänkte väl då på, att någon makt, som kunde tvinga
herremakten, befunne sig nedom herrarnes krets? Nu
reste sig denna makt med ens, stark och mäktig,
stödjande sig på Sveriges lag och gammal sedvänja,
icke brytande lagen, såsom herrarne så ofta gjort,
utan värnande om den såsom sitt förnämsta goda.
När detta blef klart för herremännen, när de funno att
allmogen var något, som man kunde förlita sig på,
då uppstodo äfven bland dem sådana, som först ville
täfla med Engelbrekt och sedan intaga hans ställe i
samhället.
Men vi böra uppehålla oss något vid sjelfva
riksföreståndarskapet. Det är på det hela en nyhet
i våra svenska förhållanden, ty lagen kände endast
konungen som den der skulle förestå riket. Förut
hafva vi en och annan gång sett en hög embetsmän föra
styrelsen, såsom riksmarsken under Magnus Ladulås’
söner eller riksdrotset under oron efter Nyköpings
gästabud. Här skapas titeln med saken sjelf.
Alla skulle dit fara,
Biskopar, prelater, riddare och svenner,
Köpstadsmän af riket mena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
