Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De förnämsta slägterna i Sverige vid denna tid - Kriget utbryter å nyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gren af de gamle Folkungarne. För unionstiden är
hans sonsons son Sten den märkligaste mannen ej blott
i slägten utan i riket. Med honom utslocknade denna
gamla ätt.
Mellan Algot Månsson och denne Sten Sture
finnes ingen i slägten, hvars namn är synnerligt
minnesvärdt. De voro rika på gods och anseende
liksom de öfrige herremännen i Sverige i dessa tider,
men intaga icke något framstående rum i sin samtids
historia. Man känner icke heller fullkomligt deras
slägtförbindelser med undantag af Algot, som var gift
med Märta af Natt och Dag-slägten och hans sonson
Gustaf, som var gift med Brita Bielke, Carl Knutssons
halfsyster. Den siste af ätten, Sten Sture, var gift
med Ingeborg Tott, tillhörande en ätt, som vid denna
tid från Danmark inkom i Sverige[1].
Med denna Stureätt får icke förblandas de s. k. yngre
Sturarne. De förre förde trenne sjöblad till
sköldemärke, de senare Natt och Dags-vapnet. Vi känna
redan dessa yngre Sturarnes upprinnelse. Den förste
som förändrade namnet och kallade sig Sture var Nils
Bosson till Penningby, ett gods i Upland. Det skedde
år 1468. Han var gift med Brita Bonde och hade med
henne sonen Svante.
Flera förnämliga slägter kunde här omnämnas, men vi
återkomma till detta ämne längre fram. Här torde
endast böra nämnas, att nu liksom i de föregående
tiderna funnos i landet främmande slägter. Bland
dem voro Toltarne, Gyllenstiernorna och Banérerne de
förnämsta. De inkommo alla vid denna tid i landet.
Vi återvända nu till befrielsekriget!
Kriget utbryter å nyo.
Emellertid gick året 1435 till ända, utan att något
buller afhördes, utom det att man talade om de
begångna våldsamheterna under konungens nedresa. Ifrån
skärgården kommo klagomål till Engelbrekt, ty hur
det var, så litade dock folket mest till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
