Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekts sista tåg genom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjelf begaf han sig nedåt Kalmar. När han kom
framför staden, hvars vindbrygga var uppdragen och
portar stängda, utkallade han några af borgarena. De
kommo och Engelbrekt frågade dem, »om de ville hålla
med riket». – Borgarena gåfvo ett undvikande svar:
»Vi måste hålla med konungen», sade de, »så länge hans
fogde, Jöns Grim, har slottet i våld. I mågen det
sjelf besinna, att slottet ej är så lätt att vinna,
och om I fingen staden, så länge han eger slottet,
så skulle vi fattiga borgare jämmerligen handteras
och komma i stor vånda för slottsfolket.» Slutligen
sade de bestämdt ifrån: »I kunnen ej få staden
med vår vilja!» Då upplågade Engelbrekt af
vrede. »Det skall båta eder illa», sade
han, »så vidt jag har något att råda», och dermed
vände han dem ryggen och lät dem återvända till
staden.
Han lät genast Nils Stensson med storm taga
Kläckeberga skans, som låg i närheten af Kläckeberga
kyrka, nordvest ut från staden. Men Nils Stensson
skulle följa med Engelbrekt och hären söderut,
derför fingo Gotskalk Bengtsson (Ulf) och Gustaf
Larsson (Snakenborg) här befälet med befallning att
instänga staden och förhindra all tillförsel från
landsidan. Engelbrekt tågade sjelf nedåt Bleking.
Här hade redan den tappre Nils Stenssons folk
tagit Brimshus eller Brömsehus vid Brömsebäck. De
hade en dag i skymningen vadat öfver slottsgrafven
och om natten smugit sig in i portstugan utanför
slottsporten. Just som väktaren i dagbräckningen
afblåste vakten samt såsom vanligt uppläste
slottsporten för vaktombytet, störtade de fram och
bemäktigade sig porten. Ögonblickligen nedsläpptes
vindbryggan och herr Nils’ svenner trängde sig in med
svärd och armborst. De skyndade in i slottet och grepo
slottsfogden. En kort strid uppstod, men slottsfolket
miste rädda sig med flykten, och Svenskarne
behöllo slottet. När Engelbrekt sjelf kom ner till
Blekingsgränsen, fann han Blekingsbönderna samlade vid
Lille bro[1].
Just som Engelbrekts ryttare kommo fram,
fingo de se huru fienden höll på att upprifva bron
för att sålunda hindra öfvergången. Men de satte i
sporrsträck öfver bron, drefvo undan Ronneby borgare,
hvilka voro de som höllo på med brons upprifvande,
och anstälde ett stort nederlag bland bönderna. Men
Engelbrekt afstyrde all vidare blodsutgjutelse och
lät uppresa en hatt till fredstecken. Blekingsboarne
antogo den erbjudna freden och hyllade Engelbrekt,
hvilken satte Clas Lang till höfding på Ronneby.
Från Bleking begaf sig Engelbrekt till Laholm i
Halland, der han fann Småländingar och Vestgötar före
sig. Han inspärrade med dem staden och slottet och
uppfordrade slottsfogden att gifva sig. Men denne
svarade nej. Som tiden skyndade och Engelbrekt
sjelf ej länge kunde dröja på ett ställe, lemnade
han befälet vid Laholm åt en riddar Bo och en, som
hette Svan, troligen lagmannen i Småland Arvid Svan,
och begaf sig sjelf ned till Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
