Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Vadstena, Stockholm och Kalmar 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en fortsatt förening rikena emellan. Derutinnan
öfverensstämde med honom öfver hufvud de fleste
svenske prelaterne under hela unionstiden.
När han nu kom till Sverige, var han i sällskap med
Christer Nilsson (Vasa).
Det var första gången efter Engelbrekts död som denne
herr Christer och Carl Knutsson möttes, och den
som ville, kunde nog redan här se, att vänskapen
och välviljan de båda fränderna emellan ej var
så synnerligen att lita på, oaktadt allt utvärtes
sken. Riksmarsken kallade drotset sin »käre fader»,
och drotset marsken sin »käre son», och denne gaf vid
alla tillfällen sin gamle frände försteget, men allt
derunder hade han dock sin vilja för sig.
Christer Nilsson hade under den närmast föregående
tiden vistats i Finland. Efter Engelbrekts död
var det hög tid för honom att infinna sig närmare
händelsernas hjertpunkt, om han ville bevaka sina
fördelar mot sin unge ärelystne systersons son[1].
Båda kände hvarandra för väl för att låta sig dåras af det
yttre skenet. Emellertid rådde vid deras första möte
idel solsken.
Rörande herrarnes öfverläggning uppsattes nu i
Stockholm en skrifvelse till de fyra hansestäderna
Hamburg, Lybeck, Wismar och Lüneburg, hvari herrarne
anhöllo om städernas medverkan för att bibehålla
riket vid sina gamla rättigheter.
I Juli månad började man, såsom öfverenskommet var,
samla sig till det utsatta mötet i Kalmar. Här infann
sig, och helt visst emot mångas förmodan, då man kände
hans opålitlighet i dylika fall, konung Erik. Man
känner föga af hvad konungen företagit sig, sedan han
mottog det sista uppsägelsebrefvet från Sverige. Han
hade hållit en riksdag i Vordingborg och der velat
förmå sitt danska riksråd att antaga sin farbroders
son, hertig Bogislaw, till konung efter sig, men
misslyckats. Derefter skall han hafva lemnat sitt
rike och begifvit sig till sina fränder i Pomern,
sannolikt för att finna hjelp, ehuru äfven det har
blifvit sagdt, att han redan då var sinnad att ej
längre vara konung. I följd af de underrättelser,
som tvänne danska sändebud medförde till honom
till Danzig, återvände han till Danmark och kom nu,
åtföljd af pomerska furstar samt flera tyska grefvar
och danska riddare, till Kalmar.
Från de fyra hansestäderna infunno sig äfven sändebud,
två från hvardera. Från Sverige kommo sju fullmäktige
och dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
