Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Söderköping 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
red marsken och drog uppmärksamheten på sig. Hans
resliga växt, hans manligt sköna ansigte, hans ädla,
konungsliga hållning och later, när han talade till
någon af herrarne vid sin sida, hans vänlighet,
när blicken öfverför folkmassan vid vägen – allt
bidrog att stämma folket till hans fördel. Erik Puke,
den värme fosterlandsvännen, fördunklades alldeles
vid marskens sida.
Marsken steg af i sin ärfda gård, den så kallade
Bosgård i Hagaqvarteret. Det skall hafva varit
en ståtlig gård med praktfulla byggnader, som i
väsentlig mån bidragit till den då stora stadens
förskönande. Hit kom bud från drotset med begäran att
marsken skulle infinna sig hos honom och de församlade
herrarne.
Christer Nilsson hade redan förut infunnit sig i
Söderköping, liksom en mängd danska herrar, hvilka
alla samlat sig till mötet. Der hade äfven infunnit
sig de utländske slottsherrar, hvilka egde slotten
af konungen. Drotset och de med honom liksinnade samt
de danske herrarne hade icke haft sina sammankomster
i staden, utan på Djursnäs, en hamn, som låg ungefär
en mil från staden. Marsken begaf sig genast ut till
de församlade herrarne, och här uppstod nu fråga om
hvad som först vore att göra. »Först af allt», sade
marsken, »skola vi tala till fogdarne om slotten,
eftersom de nu äro alla här och saken ej tål
dröjsmål.» Drotset upplyste då marsken, att han kommit
öfverens med de danska herrarne, att Kalmar-dagtingan
skulle ega bestånd, antingen konungen vore lefvande
eller död. »Jag hafver så förstått saken», sade han,
»att I skolen först hylla konungen, sedan skola
alla hylla oss båda till min herra konungens nåd.»
– Marsken hade intet att invända, utan gaf genast
konungen sin hyllning, hvarpå de närvarande svenske
herrarne hyllade honom och drotset, såsom de der nu
skulle styra riket å konungens vägnar.
Samma afton sutto samtliga herrarne upp och redo till
staden.
Följande morgon egde ett stort sammanträde rum, till
hvilket alla slottsherrarne voro uppkallade. Desse
voro Olof Finne, som innehade Stäkeholm, Johan
Flemming från Stegeborg, Folke från Axevalla,
Henrik Olausson från Åbo och Mathias von Kaln från
Elfsborg. De tre förstnämnde voro de, om hvilka vi
här ofvan nämnt att de voro de grymmaste och råaste
bland män. Slottsherren på Stockholm, Erik Nilsson,
var den ende, som icke var närvarande.
När alla voro samlade, reste sig marsken och
tilltalade slottsherrarne. De skulle nu, sade han,
till honom såsom rikets marsk och på grund af Kalmar
dagtingan öfverlemna slotten. Konungen hade dermed
redan gjort början, då han lemnat Kalmar slott åt
bröderna Bo och Bengt Stensson. Slottsherrarne hörde
ogerna marskens tal, och, när han slutat, började de
göra undanflykter. »Vi kunna svårligen», sade de,
»lemna slotten, förr än vi få med visshet spörja,
huru det gått med vår herre, konungen, antingen han
är lefvande eller död.» – Men marsken svarade mycket
bestämdt. »Varen visse derpå», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
