Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hade lofvat, ville de hålla, skulle det ock kosta
deras lif; hundrade man ville de uppsätta, somma med
slädar, somma med hästar.» – Äfven från erkebiskopen
kom bud med bref, »att hans folk fått befallning att
vara redo till marskens tjenst; der marsken sjelf
bestämde, skulle folket vara honom till mötes.»
Carl utvecklade mycken kraft och verksamhet, och
drotset bistod honom. Allt visar, att faran var stor
och att Erik Puke var mäktig nog att skrämma herrarne
till enighet. Ty drotset var, såsom vi redan antydt,
ingalunda marskens vän. Marsken hade icke heller,
då han träffade sin frände, efter återkomsten
till Stockholm, sparat på sådant i sin berättelse
om Erik, som kunde riktigt skrämma upp den gamle
mannen. »Erik hade svurit» – sade han bland annat
– »att i grund förhärja drotset.» Det gjorde också
önskad verkan. Marsken måste till och med sjelf trösta
herr Christer och intala honom mod.
Härunder förgingo åtta dagar; men då var Carl färdig
till uppbrott. Söndagen den 16 December ryckte han
ut från Stockholm med en ståtlig här. Vägen togs
vesterut.
Under tiden hade Puken icke heller varit
overksam. På Arboga-ån, som då låg tillfrusen, hade
han haft en sammankomst med »den närmast kringboende
allmogen. Talet, som rimkrönikan här låter Erik hålla
till bönderna, är så helt och hållet genomträngdt af
partihatets ilska, att man tydligen finner, att det
är diktadt. Så heter det på ett ställe
Viljen I mig troliga hjelpa,
honom[1] och hans vilja vi stjelpa,
medan han vill riket qvälja,
viljom vi oss en konung välja.
Och säger jag eder utan fara,
eder konung vill jag ej vara,
vi viljom dertill en bonde taga,
hvem Sancte Erik unnar oss råka.
Och sättjom honom uppå Morasten utan skam
och krönan der i fandens namn.
Jag säger eder utan svik,
marsken lefver obarmelik
när några bönder till hans gå,
om någon mot honom säga få;
han låter dem strax binda och basta
och göra dem mycken lasta:
han låter deras mun till öron uppskära
och säger: »jag vill eder nya seder lära!»
En bödel mån han med sig hafva,
som skall alltid bönder plåga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
