Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ville gerna deras ärende fara». Biskoparne
uppsatte då ett bref om hvad riksföreståndaren sagt,
och dermed begaf sig herr Bengt till sin svärfader
på Nyköpings slott.
Carl red med sina män ginaste vägen åter till
Vesterås. Här drack han sin jul, omgifven af vänner
och fränder.
På Nyköpings slott satt gamle herr Christer och
omkring honom hans vänner.
Redan medan Carl var uppe i Dalarne hade hans
fiender samlat sig till Nyköping att tillsammans
med Christer Nilsson lägga råd, huru de skulle få
konungen in i riket och i grund qväsa den öfvermäktige
riksföreståndaren. Man såg här förnämligast Natt och
Dag-herrarne; Nils Stensson på Stegeborg, som var
gift med Carls syster Margareta, hans bröder Bo och
Bengt Stenssöner, som nu innehade Kalmar slott, den
senares son, den sorgligt ryktbare Magnus Bengtsson,
Engelbrekts mördare. Med dessa fyra, hvilka alla
förde Natt och Dag-vapnet, förenade sig drotsets
son, Carl Christersson, som innehade Ringstaholm,
och Magnus Green, höfvidsman på Borgholm och Öland. Se
der de förnämste i det förbund, som nu stod färdigt
att börja öppet krig med Carl!
Det var dagarne före jul, som riddar Bengt Jönsson kom
ridande fram emot Nyköping. Han släpptes in på slottet
och kom till tals med herr Christer, till hvilken han
framförde biskoparnes bref och helsningarna från Carl
Knutsson. Något afseende gjordes dock icke derpå från
de förbundne herrarnes sida. Tvärt om började man
rusta sig med kraft för att vara redo att mottaga
riksföreståndaren med spjut och svärd. Så väl Carl
Christersson på Ringstaholm som Nils Stensson på
Stegeborg skyndade att förse sina slott med allt som
var nödigt att kunna uthärda en belägring. Spanmål
och andra förnödenheter togos dervid, hvar de funnos,
utan att man var så synnerligen noga. Äfven enskilda
personer måste släppa till sin egendom och icke ens
kyrkoherbergena lemnades fria.
Strax på nyåret bröt Carl upp från Vesterås och red
söder ut nedåt Östergötland för att öfvervara mötet i
Söderköping, som skulle stå 14:de dag jul eller den
7 Januari 1439. Knappt kom hän ned öfver Kolmården,
förr än han fick bekräftelse på hvad herrarne sade
honom i Enköping. Från alla håll kommo klagomål till
honom öfver herrarnes framfart. Med missnöjda blickar
red han förbi Ringstaholm ned till Söderköping. Han
skickade bud till Nils Stensson med begäran att han
skulle infinna sig vid mötet, men herr Nils svarade,
att »först om han finge gisslan ville han komma;
hvad han hade gjort hade skett för konungens skull,
som han åter ville till riket hjelpa eller ock sjelf
stjelpa».
Thure Stensson (Bielke), Carls halfbroder, och trenne
andra herrar sändes enligt Nils Stenssons begäran
som gisslan, och så kom herr Nils till sin svåger i
Söderköping. »Hvi hafver du så upprest dig mot mig,
din vän och frände?» – sporde Carl, och Nils svarade:
»Mig är sagdt, att du vill förderfva mig och mina
bröder och vänner».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
