Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drotsen och hans son dröjde ej länge derefter i
Sverige; de drogo öfver hafvet och togo Viborgs
slott i besittning.
Men belägringen af Stegeborg pådrefs med allvar af
Behrman och Erengisle Nilsson, och Carl begaf sig
derifrån uppåt mellersta Sverige. Då började herr Nils
dagtinga och lyckades förmå de belägrande att ingå
stillestånd till palmsöndagen. Under tiden skulle
icke belägringsarbetena på något sätt skadas, herr
Nils skulle förblifva på slottet, och hans broder Bo
Stensson skulle följa med Erengisle till Carl Knutsson
att underhandla om lejd för Nils att komma fri och
säker till och från Carl. Herr Nils ville återvinna
Carls kärlek, hette det.
Carl vistades då i Örebro och dit kommo Erengisle
och Erik Behrman jemte herr Bo Stensson. Carl blef
högeligen förundrad öfver deras ankomst och sade
rent ut till sina höfvidsmän: »I hafven låtit eder
skamligen bedraga, jag känner Nils, han lärer ej
länge hålla denna dagtingan!» Emellertid lät han Bo
Stensson få företräde och lofvade honom, att Nils
skulle fara »felig»[1]
till och från honom.
Dermed skildes han från Bo och begaf sig oförtöfvadt
till Nyköping. Om aftonen samma dag han kom dit fick
han underrättelser från Stegeborg. Nils Stensson
hade med sina svenner lemnat slottet och ridit
söderut genom Tjust och uppkastat alla broar efter
sig. När han kom till Eds kyrka, hade han gripit
fyra frälsemän. Från Ed hade han begifvit sig in
i Småland förbi Stäkeholm till Tuna. Här hade han
vändt sig mot kusten, der ett fartyg legat färdigt
att mottaga honom och hans folk. Han hade med detta
farit öfver till Öland.
Från Öland begaf sig herr Nils öfver till Gotland,
der konungen uppehöll sig. Dit kommo äfven hans
broder, Bo, och hans brorsson, Magnus Bengtsson samt
Magnus Green. Från Bengt Stensson kom en skrifvelse,
innehållande bittra klagomål mot Carl. Desse herrar
voro nu Eriks sista hjelpare i Sverige, och han
skyndade att begagna sig af dem. Han utnämnde
Nils Stensson till sin marsk samt gaf honom 200
man, penningar och skepp, med hvilka han skulle
öfverfara till Sverige. Bref uppsattes tillika, som
innehöll en berättelse om de senaste tilldragelserna,
konungens klagomål mot Carl, samt i följd deraf dennes
afsättande från marskembetet och Nils Stenssons
utnämnande i hans ställe. Äfven till Norrmännen
sändes bref med uppmaning att inbryta i Sverige.
Sålunda blef åter ofred i riket. Herr Nils
återvände snart såsom marsk från Gotland
till Stegeborg, som ännu var i hans våld,
och från Norge inträngde Norrmännen under
anförande af Johan Umereise och Olof Block.
Nils Stensson for fram med stora grymheter och i
spetsen för hans skaror svajade danska fanan med
dannebrogskorset. Han vände sig först mot Söderköping,
der Erik Behrman befann sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
