Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid blef belägringen af Stegeborg långvarig,
och Nils Stenssons folk värjde sig med förtviflans
mod, väl vetande att de hade intet godt att vänta,
om de föllo i den uppretade marskens händer.
I marskens läger gick det gladt och muntert till,
Carls husfru jemte många andra fruar och jungfrur
infunno sig der, och lekar och dans omväxlade med
stridsbullret.
I åtta veckor låg Carl framför Stegeborg. Derunder kom
hans halfbroder Ture Stensson (Bielke) till Stegeborg
från Elfsborg.
Denne omtalade, huru Norrmännen kommit och belägrat
Elfsborg, då han var alldeles oförberedd, och att
han derför måst efter 10 veckors utstånden belägring
dagtinga på vilkor, att om slottet icke inom en månad
erhölle förstärkning, skulle det till Norrmännen
öfverlemnas. Ture Stensson var då helt ung, blott
ett par och tjugu år gammal, men det var en rask och
manhaftig yngling. »Var utan sorg, min broder», sade
marsken, »vi skola väl undsätta Elfsborg.» Carl bad
sin broder att stanna hos sig, men derom ville den
stridslystne ynglingen icke höra talas. Han ville
rida ned mot fienden. Och oförtöfvadt skickades bud
och bref till allmogen i Nerike och Vestergötland
att vara Ture Stensson till mötes vid Axevalla.
När Norrmännen sporde detta, gjorde de sig lustiga
på ynglingens bekostnad. »Den gräsgäddan», sade
de, syftande på Tures ungdom, »törs icke hit, och
kommer han, lärer han ej duga till mycket.» Men litet
derefter – säger rimkrönikan – hände det sig, att de
jämrade sig för gäddans lek.
På en stor äng utom Elfsborg träffade Ture
Stensson på Norrmännen, som stodo i slagordning
med armborst, spjut och kärrebyssor. Norrmännen
ledo ett fullständigt nederlag, och Elfsborg
befriades. »Norrmännen lära länge äta sin sura sill,
innan de längta efter en slik manspillan» – heter
det.
Vid Stegeborg afgjordes icke saken så raskt. Dock
lyckades det Carl att förmå besättningen till
dagtingan. Finge ej slottet undsättning, skulle det
öfverlemnas till Carl i början af September. Det var
må hända ej Carls afsigt att så afbryta belägringen
af detta slott, men orsaker förefunnos, som gjorde
det nödvändigt, och vi gå att betrakta dessa, innan
vi afsluta berättelsen om huru Eriks konungadöme fick
ett slut.
Rådet.
Vi hafva i de föregående skildringarna sett, huru
Carl Knutsson så småningom vunnit allt större och
vidsträcktare makt och anseende, allt sedan vi första
gången sågo honom uppträda på skådebanan. Till en
början intager han dock ej, äfven som marsk, främsta
rummet. Detta innehafves af Engelbrekt. Men Engelbrekt
skjutes åt sidan, till formen, om ej i verkligheten,
och marsken blir rikshöfvidsman. Efter Engelbrekts
död har han en farlig motståndare att bekämpa i Erik
Puke, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
