Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet - Konung Erik förlorar sina kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi finna det sålunda icke underligt, om det parti,
som fans emot Carl, reste upp hufvudet och visade sig
verksamt, fastän Carl med framgång bekämpat detta
partis mäktigaste män. Det var ett unionsvänligt
parti, som gick den väntade nye unionskonungen till
mötes. Beslutet i Stockholm i Juni 1439 är ett intyg
derpå och visar tillika, huru försigtigt man gick
till väga.
Denna försigtighet förestafvades af den betydenhet
och verkliga makt, som Carl för tillfället egde. Att
deras sträfvande var ofosterländskt, och att Carls
styrka egentligen låg deruti, att han var ett
sjelfständigt Sveriges målsman, äfven om han icke
alltid hade allmogen bakom sig – det besinnade icke
desse herrar. Men så väl deras motstånd som äfven
Carls egen äregirighet, i det han eftersträfvade
Sveriges konungakrona, stälde honom på rent svensk
grund. Hans verksamhet blir derigenom en fortsättning
af det befrielseverk, det sjelfständighetsarbete,
som Engelbrekt begynte.
Att å en annan sida detta motparti icke var att
förakta, är naturligt, och Carl visade också,
att han nogsamt visste uppskatta detsamma. Utan
tvifvel var det underrättelsen om det i Stockholm
fattade beslutet, och den benägenhet att lyssna till
Christofers löften, som deruti uppenbarade sig – utan
tvifvel var det dessa omständigheter, som förmådde
Carl att från Stegeborg skynda uppåt Stockholm.
Men vi återgå till den afbrutna berättelsen.
Konung Erik förlorar sina kronor.
Knappt hade Carl lemnat Stegeborg, förr än konung Erik
infann sig der, åtföljd af sin marsk, Nils Stensson
och Hans Kröpelin. Konungen ville nu blifva en god
konung och regera efter Kalmare dagtingan samt lät
kungöra denna sin afsigt och kalla till sig riksens
råd. Herrarne infunno sig icke, men Carl Knutsson
drog nedåt Nyköping och började en skenunderhandling
med konungen, hvarvid han lofvade att rådet innan
Michelsmessan skulle vara hos konungen.
Härunder kom danska rådets afsägelsebref konung Erik
tillhanda. De danske herrarne voro församlade i Lybeck
för att mottaga hertig
Slägtskapen med det förra svenska konungahuset gick
naturligtvis genom Eufemia, hertig Eriks dotter
och Magnus Erikssons syster.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
