- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
193

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik förlorar sina kronor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Christofer, och derifrån skrefvo de sitt afsägelsebref
till konungen, uppsägande honom, sedan de först
anfört allt hvad han mot riket brutit, manskap och
trohet å egna och alla rikets inbyggares vägnar, samt
förklarande honom, att de voro betänkta på valet af
en annan konung.

Kort efter mottagandet af detta bref begaf sig
konungen åter till Gotland, och sedan kom han aldrig
mer i Sveriges rike.

Det var naturligt, att denna konungens plötsliga
afresa skulle helt och hållet förändra ställningen
i Sverige, i synnerhet sedan danskarne gjort allvar
af sitt hot att afsätta honom. De svenske herrarne
samlades till ett möte i Telje, det var i början af
Oktober. Mötet utfärdade fullmakt för några sändebud,
som skulle möta fullmäktige från Danmark i Jönköping
påföljande månad, att tillsammans med dem »fullborda
den sammanbindning som våra förfäder och föräldrar
för oss mellan dessa tre riken gjort och fattat
hafva». Tillika uppsatte man ett afsägelsebref till
konung Erik, och deruti anfördes allt som konungen
mot rikets lag bedrifvit.

Dermed slutar historien om den förste unionskonungen,
ett sorgligt slut på en lysande början. På Gotland
sökte Erik trösta sig bäst han kunde öfver förlusten
af sina tre kronor, ehuru det sätt, hvarpå han
tillbringade de nästföljande tio åren af sin lefnad,
ingalunda bidrager att mildra den dom, man måste
gifva honom såsom konung. Från Visby slottstorn
spanade den gamle konungen ut öfver hafvet, hvar
fredliga köpmansskepp seglade fram, och tog dem
som godt byte, upplifvande dermed det sjöröfveri,
som kostat hans fostermoder så många ansträngningar
att kunna utrota.

Hvad vårt fosterland beträffar, var Erik, såsom
vi hafva funnit, under de sista åren endast en
nåmnkonung, som begagnades af de store att skjuta
framför sig mot folket, så länge konung Eriks
namn kunde dertill begagnas. Konungen sjelf står i
bakgrunden såsom en obetydlighet. Andra män än han
hafva Sveriges öden om hand, andra tilldragelser än
de, hvari han deltog, fylla Sveriges historia.

Vi öfvergå till dessa män och till fortsättningen af
dessa tilldragelser och lemna konung Erik, der han
sitter på Visborgs slottstorn med sin Cecilia och ser,
huru hafvets vågor rulla. Tidens ström rullar lika
rastlöst framåt, och den drager oss med sig.

*



Konung Erik var afsatt, och frågan var, om Sverige
skulle välja en inländsk man till konung eller
förena sig med Danmark om den, som der blef vald
till konung. Frågan var före på det möte i Telje,
der konung Erik afsattes.

Erkebiskop Nils talade öppet för sammanbindningen och
Christofer. »På mitt samvete», sade han, »säger jag
så, bättre råd kunna vi ej finna, än vi taga hertig
Christofer, den de i Danmark vilja hafva; då tarfva
ej rikena skiljas.» Erkebiskopens och de liksinnades
mening

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free