Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik förlorar sina kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segrade dock icke den gången. Man skall temligen
allmänt, enligt rimkrönikan, hafva uttalat en motsatt
åsigt. »De utländske hade endast fört olyckor öfver
riket», hette det. Man kom öfverens om att vara utan
konung och att marsken skulle svara för riket, tills
de hade det fritt med land och slott.
Vid detta möte infunno sig äfven de tre bröderne
Natt och Dag, både herr Nils och Bo och Bengt,
och riksens råd gingo emellan, så att de fingo
marskens vänskap. De lofvade att stadigt hålla med
marsken och riket samt att öfverlemna sina slott,
Stegeborg och Kalmar, och uppsäga konungen »tjenst
och manskap». Men – tillägger rimkrönikan – det
var en ren nödvändighet för dem att förlika sig med
marsken i godo, ty de hade ej mat och öl på slotten,
och marsken hade tagit dem i alla fall.
Dermed skildes herrarne åt.
Carl for till Stockholm och redde sig att derifrån
draga ned till Kalmar och Öland, der Magnus Green
innehade Borgholms slott. Carls broder, den unge
och tappre Thure Stensson (Bielke), var med i hans
sällskap. Den 21 Oktober redo de båda herrarne från
Nyköping. Om natten, när de hunnit ett godt stycke
in på Kolmorden, och tagit herberge, började den
unge herr Thure känna sig sjuk. Två nätter låg
han till sängs, men den tredje dog han. Marskens
sorg var stor, och i den deltogo alla, som kände
den raske mannen. Ty han var allmänt omtyckt, och
den vunna segern vid Elfsborg bidrog att stadga
de förhoppningar, man fäste vid honom. »Han var en
hjelte i sitt lif» – säger rimkrönikan – »manlig både
i storm och strid; af alla, med hvilka han umgicks,
fick han ett godt tycke.»
Oaktadt frågan om anslutningen till Danmark föll
på mötet i Telje, må hända mycket derför att Carls
personliga närvaro utöfvade inflytande, så uppgåfvo
derför icke de unionsvänlige sina planer. Dets visade
sig i Jönköping, der de svenske fullmäktige mötte
de danske. Erkebiskopen, biskop Bengt i Linköping
och biskop Thomas i Strengnäs jemte fyra verldsliga
herrar voro Sveriges fullmäktige och man kan redan
deraf och af erkebiskopens i Telje uttalade åsigt
finna, hvilken färg beslutet i Jönköping skulle
få. Rikena skulle hafva en gemensam konung, men all
gammal lag och rätt i hvartdera riket skulle vara
oförkränkt. Kalmare dagtingan af 1438, med undantag
af hvad som rörde konung Erik, skulle vidhållas och
man skulle påföljande midsommar sammanträda i Kalmar
för att välja konung.
I samma anda fattades äfven ett beslut i Enköping,
också i November månad, af Sveriges och Danmarks
fullmäktige, erkebiskoparne, biskoparne och Albrekt
Mörer, hertig Christofers hofmästare, alla desamme
som i Jönköping, samt åtta verldsliga ledamöter.
I trots af förlikningen med Carl i Telje foro både
herr Nils och hans broder Bo till Gotland till
körningen. Men herr Nils lemnade sina svenner qvar,
och de drogo 60 man starke omkring i Östergötland
och våldgästade hos bönderna och foro fram med
mycken vildhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
