Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons förhållande till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck af partihat. Till en del gäller väl detta
omdöme äfven om rimkrönikans berättelse rörande dessa
saker i allmänhet.
Christer Nilssons klagomål möttes af Carl med
klokhet. Han hänvisade till rådets och konungens
bref, att intet skulle åtalas af hvad han eller
hans tjenare gjort. Saken uppgjordes genom förlikning
mellan Carl och Christer. Den senare skulle få
behålla Viborg till den 1 Maj 1442, Raseborgs slott
i 4 år samt Korsholm med all kunglig skatt och ränta
i 14 år. Skulle herr Christer dö fore denna tid,
skulle slotten öfverlemnas till konungen. Löftesmän
för Christer voro de för oss välbekante riddarne Bo
och Bengt Stenssöner (Natt och Dag), Bengt och Nils
Jönssöner (Oxenstierna), Carl Månsson, som också skall
hafva fört Oxenstiernevapnet, och Anders Isaksson
af vapn. Carls löftesmän voro riddarne Bo Knutsson,
Erengisle Nilsson, Gustaf Sture, Gustaf Carlsson,
Jon Carlsson (Färla) och Mats Ödgisleson (förde i
vapnet en lilja) af vapn.
Denna förlikning, som synes hafva grundat sig på
billigheten att fästa afseende vid Christer Nilssons
äldre rättigheter till de delar, han innehade af
Finland, visar oss ännu förhållandet mellan konungen
och Carl såsom drägligt, ehuru visserligen den förre
lagt i dagen sitt hjertas mening om de stora förmåner,
han beviljat Carl, och denne å sin sida väl i sitt
sinne kunde säga, hvad rimkrönikan högt uttalar, att
konungen gick sedan i allo stunde
efter marskens förderf hvad han kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
