- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
222

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Af gammalt var det, som vi veta, en sed hos svenska folket att
tillräkna konungen allt hvad som timade, både godt och ondt. Den
seden fortfor då och ännu länge efter denna tid. Deraf kommer
rimkrönikans sammanställning af konungen och marsken med afseende
på den missväxt, som rådde under Christofers tid.

Dock var det något mera än blotta missväxten och den deraf
föranledda hungersnöden, som vållade konung Christofers onda tillnamn.
Det är när öfverflödet hålles nöden under ögonen, som denna kännes
så tung, att bitterhet födes. Konung Christofer drog öfver landet med
stort och lysande följe och många hästar. Det fordrades ej mindre än
fem läster korn för natten åt deras hästar. Tänkom oss nu konungen
med de åtföljande herrarne rida in på en gård, der de beslutat
taga qvarter öfver natten. Bonden dukar upp, ölet flödar och skämt
och glädje råder vid den kungliga taffeln. Och när och fjerran ifrån
komma vagnar med foder åt de många hästarna, som frustande under
sitt glänsande hull skrapa jorden med sina hofvar. Magra, aftärda
menniskohamnar ila som skuggor förbi de upplysta fönstren. Det är
män och qvinnor, som hungra till döds, medan konungen och hans
herrar frossa i kräslighet af det, som skulle utgjort bondens lifsuppehälle
för en lång tid.

Der gafs full illa mången åt,
som åter sutto i jämmer och nöd
och hade hvarken öl eller bröd
utan bark, der skulle de vider lefva
och konungens hästar kornet gifva.


Den bitterhet, som i följd häraf grodde i folkets hjertan, gaf sig
dock endast luft genom att tillägga konungen namnet barkekonung.
Något uppror var ej tal om.

Konung Christofer var, när han kom till Sverige, i sin bästa
ålder. Han hade ännu icke fylt trettio år. Till lynnet var han glad
och vänlig och visste väl att skicka sig i sitt umgänge med folket.
Vid hans hof gick det muntert och lustigt till och sjelf var han ej
den förste att lemna dryckesbordet. Men hans utseende var ej sådant
som svensken älskar att se hos sin konung.

Konung Christofer var middelmåtta hög
och i ond om rådom flög;
– – – – – – – – – – – – –
han var ganska fet å lif.
Han var mycket hastig i sitt sinn,
mest alla nätter öfver midnatt han drack,
skörhet och boveri var hans sak.


Sådant skänkte honom föga anseende. Må hända ligger det dock
öfverdrift i rimkrönikans beskrifning om konungen. »Dygd», säger
hon, »vet jag ej om honom att säga, och bättre är att tiga än skrifva
lögn.» Men oaktadt denna kraftiga försäkran finnas dock minnen,
som uttala ett godt vittnesbörd om konung Christofer, och vid sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 6 16:29:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free