Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen - Konung Erik på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom denna sin sysselsättning sin faders förtroende,
så att denne i sitt testamente beröfvade honom
kurfurstendömet.
Denne Johan Alchymista hade en dotter som vid denna
tid blott var 14 år gammal, men skall hafva varit af
en utmärkt skönhet, om man får tro rimkrönikan. Hennes
namn var Dorothea. Till denna grefvinna friade konung
Christofer, och markgrefve Johan beviljade hans
anhållan och lofvade derjemte sin dotter 30,000 gulden
i hemgift. Dorothea erhöll deremot löfte om 15,000
gulden från hvartdera af de tre förenade rikena, om
hon efter konung Christofers död ville återvända
från Skandinavien. Dertill erhöll hon lifgeding i alla
tre rikena; i Sverige Örebro, Nerike och Vermland.
Någon hemgift erhöll dock aldrig Christofer med sin
drottning. Johan Alchymista hade nog annan utväg för
sina 30,000 gulden.
I Köpenhamn firades bröllopet år 1445. Det var
ståtligt som man kan föreställa sig, ehuru det varade
blott tre dagar, något som i rimkrönikeskrifvarens
ögon var ett stort fel. »Det hofvet», säger han, »kan
ej prisas mera, ty det stod ej i fulla tre dagar.»
På en söndag skedde vigseln och på måndagen kröntes
den unga drottningen.
Många furstar och förnäma herrar voro närvarande:
Drottningens fader, markgrefve Johan, hertig Vilhelm
af Braunschweig, landtgrefve Ludwig af Hessen, hertig
Fredrik af Bayern, hertig Balthasar af Schlesien och
grefve Ernst af Hohenstein. Af svenska herrar, som
voro närvarande, känner man endast Jöns Bengtsson
(Oxenstierna), en son af den ofta nämnde Bengt
Jönsson, och Biskop Erik från Strengnäs. Jöns
Bengtsson var då domprost i Upsala.
Vid kröningen begagnade man sig af en krona,
som för detta ändamål var lånad från Vadstena
kloster. Konungens egen kaplan, mäster Clas Ryting,
hade sjelf hemtat den dyrbara klenoden och framfört
konungens begäran att klosterfolket måtte i sina
böner bedja om lycka för sin kunglige broder i hans
äktenskap.
Dock tyckte sig de danske och svenske herrarne finna
att de väl mycket »trängdes till bordsändan». De
främsta platserna, de största vänskapsbetygelserna
voro förbehållna åt de främmande herrarne, och när
festdagarne voro till ända, måste de svenske herrarne
till högt pris betala hvad de och deras folk derunder
behöft, medan allt rikligen östes öfver de främmande.
Det var dock icke alldeles utan beräkning, som konung
Christofer visade sig så bevågen mot de furstliga
bröllopsgästerna. Vi skola snart finna det, då vi nu
gå att betrakta de förhållanden till grannstaterna,
som under Christofers tid kunna vara att märka.
Härvid mötas vi först af dem, som uppstodo med
anledning af den fördrifne konung Erik.
Konung Erik på Gotland.
Ända sedan år 1436 hade konung Erik, som vi veta,
haft sitt hufvudtillhåll på Gotland, och sedan han
1439 förlorat alla utsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
