Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att behålla sina riken, alldeles bortglömmande
i sin vrede de trogne norrmännen, slog han sig i
allo ned på den härliga ön, betraktande den som sin
enskilda tillhörighet. De följande tio åren af sitt
lif tillbringade han företrädesvis här på Visborgs
slott, utan att de missöden, han rönt, på minsta
sätt kufvat hans sinne. Om sina förra undersåtar
talade han i de bittraste ordalag, glömde aldrig de
oförrätter, som han påstod att de tillfogat honom,
och hans frände, som blef hans efterträdare på de
förenade rikenas troner, kallades af honom till en
början aldrig annat än »hertig Christofer».
Den förste, som han vände sig till med sina klagomål
och på samma gång den ende, som han kunde vända sig
till, var Tyska orden och dess högmästare. Medan
konung Christofer var sysselsatt med de jutländska
böndernes kufvande och medan man i Sverige rustade
sig att mottaga honom för första gången, sedan han
der blifvit vald till konung, låg konung Erik i
underhandling med Tyska orden om afträdande till
densamma af Gotland mot vederlag af något område,
som gränsade till hans arfland i Pomern. Han begaf
sig också sjelf på våren 1441 öfver till Danzig,
der Tyska ordenshögmästaren befann sig jemte en stor
samling ordensriddare. På Eriks förslag att afträda
Gotland vågade högmästären icke ingå, emedan det
ofelbarligen skulle hafva medfört krig med Christofer,
som nu var konung både i Danmark och Sverige. Men då
Erik utfor i de bittraste klagomål emot danskarne,
som beröfvat honom hans tron, och begärde att få
underställa orden sin tvist med dem, erhöll han
högmästarens löfte om bemedling. Från Danzig begaf
sig Erik till Pomern, der han från Rügenwalde
skref ett bref till högmästaren, hvari han upprepar
sin begäran, sägande tillika »att Tyska orden
egentligen vore stiftad för att försvara furstar,
riddare och väpnare». Efter sin återkomst från Pomern
till Gotland fortforo klagomålen till högmästaren
och uppfordringarna att skaffa honom upprättelse
för de lidna oförrätterna. Mest af allt synes det
hafva grämt honom, att de danske rådsherrarne läto
på kyrkodörrarne i Lybeck uppspika kungörelsen om
orsaken till hans afsättning. Emellertid öppnades
äfven underhandlingar mellan konung Christofer och
högmästaren om ett ömsesidigt förbund på tio år, så
att högmästaren i följd deraf måste finna sig ganska
besvärad af den förgrymmade konung Eriks ständiga
klagomål. Dock gjorde han hvad han kunde.
Men Erik å sin sida inskränkte sig icke endast
till klagomål. Han utrustade fartyg, som borttogo
handelsskeppen i de nordiska farvattnen, skonande
dervid hvarken de preussiska sjöstäderna eller de
längre vesterut belägna hansestäderna. Dessa kapare
voro stundom ganska närgångna. De lade sig upp i
Södermanlandsskären vid Elfsnabben på lur och borttogo
der en gång – det var i Juli 1442 – en mängd varor
från olika orter i Sverige. Hände någon gång att en
riddare var med på köpmansfartyget, så fördes han
som fånge till Visborg och måste med en dryg summa
klingande mynt köpa sin frihet. Så tillfångatogs om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
