Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Carl seglade sjelf med flottan från Sverige,
men tog af inåt Kalmarsund och gick i land på Öland,
der han drog in på Borgholms slott. Hit kommo sedan
några utsände från danska rådet, hvilka bado konung
Carl draga sitt folk tillbaka från Gotland, emedan
ön hörde Danmarks rike till. Härtill svarade Carl,
»att han det ej ville, och det förundrade honom att
de kunde framkomma med slikt tal». Då det led mot
hösten, begaf sig konungen upp till Stockholm för
att rida sin eriksgata.
Konung Erik försökte att hindra svenska härens
landstigning och slog den tre gånger tillbaka,
men vid det fjerde anfallet blef han tillbakaslagen
och nödgades draga sig tillbaka inom Visby och det
väl befästade slottet Visborg. Magnus Green ryckte
framåt och inneslöt staden och slottet från landsidan,
med flottan hindrande all tillförsel från sjön. Så
gingo Augusti, September och Oktober månader, utan att
något annat från Gotland förspordes än ett eller annat
utfall från slottet, som blef utan något väsentligt
inflytande på belägringen. I November lemnade Magnus
Green jemte flera af riddarne hären och återvände till
Sverige. Då var Birger Trolle den högste befälhafvaren
öfver belägringshären.
Denne begagnade sig af den mindre noggrannhet, med
hvilken vakthållningen kring stadens murar bedrefs
efter de svenska herrarnes afresa – sannolikt
emedan konung Erik trodde den egentliga faran
vara öfverstånden – och bemäktigade sig Visby med
storm. Konung Erik drog sig tillbaka till slottet. Det
skedde om natten den 4 December. Han hade förut
i sin strid mot Christofer vändt sig till tyska
ordenshögmästaren med anhållan om hjelp, till och
med på vilkor att till orden öfverlemna hela ön. Då
var orden den enda, till hvilken han i sådant ärende
kunde vända sig; nu fans en konung utom den laglige
rättsinnehafvaren till Gotland, en konung, som gerna
skulle vilja komma i besittning af ön och som derför
borde vara benägen att lemna Erik hjelp. Det var
den nyvalde danske konungen. Det skall hafva varit
vetskapen om de öppnade underhandlingarna mellan Erik
och konung Christian, som väckt den förbittring inom
svenska hären, hvilken hade Visbys intagande till
följd. »De skulle taga Visby eller också sätta lifvet
till», skola de svenska krigarne hafva utropat.
Så snart konung Christian fick reda på, huru sakerna
på Gotland stodo, utrustade han genast en liten
flotta att gå till Gotland. Men under tiden fann
sig konung Erik nödgad att ingå i underhandling med
svenskarne. Han befann sig, när han började dagtinga,
säger rimkrönikan, »rätt i nöd, honom brast både öl
och bröd, och 60 hästar hade han måst nedslagta». Den
21 December afslöto Birger Trolle, Johan Carlsson och
Lambrekt Vestfal, borgmästare i Stockholm, m. fl., ett
aftal med konung Eriks ombud, enligt hvilket Borgholm
med Öland skulle öfverlemnas till konung Erik under
hans lifstid, men konung Erik deremot öfverlemna
Visborgs slott åt Birger Trolle. Bud skickades härom
till konung Carl, som vid mottagandet deraf befann
sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
