Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin eriksgata. Carl synes snart hafva fattat
sitt beslut, huru svårt det än kunde falla sig
att öfverlemna Öland. Men det var dock af de två
onda tingen det minst onda. Hotfulla bref, som han
mottog från konung Christian, bidrogo ock att göra
honom benägen för denna medelväg, hvarigenom dock
både Erik och danskarne utestängdes från Gotland.
»Gud hade i sin milda försyn så fogat», skref
han till sin måg, Erik Eriksson (Gyllenstierna),
som var höfvidsman på Borgholm, »att det är kommet
till en vänlig endrägt mellan konung Erik och oss,
så att konung Erik skall hafva i sina lifsdagar vårt
slott och land, som är Borgholm och Öland med alla
konungsliga rättigheter», och befalte han denne sin
måg att öfverlemna slottet och ön. Detta bref skrefs
den 25 Februari 1449. Öfverlemnandet af slottet
skulle ske 8 dagar efter påsk.
Kort efter aftalet mellan konung Erik och Birger
Trolle lofvade prester, domare och allmogens menighet
på Gotland lydnad och trohet åt konung Carl, »förty
att vi kännoms det, att detta Gotland fordomdags
Sveriges krona med rätta hafver tillhört, efter ty
som vår krönika uppenbarligen bevisar och betygar». –
Sålunda syntes utsigterna ljusa för konung Carls
företag mot Gotland.
Den flotta, som konung Christian utsändt till Eriks
undsättning, öfverfölls i Östersjön af en svår storm,
så att 4 stora skepp med manskap och allt gingo
förlorade. De återstående fortsatte vägen till Visby,
men märkte snart; att staden var i svenskarnes händer
och gjorde sig derför redo att afsegla. Det säges,
att konung Erik då besökt de danska skeppen och der
kommit öfverens om planen att sedan lemna Visborg åt
konung Christian.
Kort derefter uppsade konung Erik stilleståndet. Det
skedde, emedan, som han påstod, stilleståndsvilkoren
blifvit brutna. Magnus Green hade öfverkommit med
nytt folk från Sverige och uppfordrat konung Erik att
genast öfverlemna slottet, innan han hade emottagit
Borgholm. Enligt Ericus Olai skall orsaken hafva varit
den, att Erik Eriksson vägrat öfverlemna Öland och
låtit fängsla dem som kommo för att i konung Eriks
namn taga ön och slottet i besittning. Vare härmed
huru som helst, kriget utbröt ånyo, och svenskarne
inspärrade åter Visborg samt stängde inloppet till
hamnen genom neddrifna pålar.
Sådant var förhållandet, då vid påsktiden åter
en dansk flotta visade sig utanför Gotland. Olof
Axelsson (Tott) förde befälet. De i hamnen nedslagna
pålarne hindrade flottan att inlöpa, och denna lade
sig framför slottet. Här hade konung Erik låtit
gräfva en lönngång under muren ned till stranden,
och genom denna infördes manskap, lifsmedel och
krigsförnödenheter på slottet, utan att de belägrande
visste derom eller kunde hindra det. Sedan detta
var gjordt, öfverlemnade konung Erik slottet åt Olof
Axelsson, steg ombord på ett färdigliggande skepp,
som var lastadt med allt hans gods och penningar,
och seglade till Pomern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
