Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed lemna vi också för alltid denne konung,
hvars minne derför aldrig skall dö, att det
är förknippadt med Engelbrekts. Han dog i
Rügenwalde år 1459. Han bär såsom svensk
konung ordningsnummern: den trettonde.
Men öfver Viaborg svajade nu Dannebrogen
och konung, Christian vai dess herre.
Så länge en svensk krigsmakt fans på ön, och så
länge Visborgs slott ensamt var den enda danska
besittningen, kunde icke Christian anse sig som
herre öfver Gotland. Han dröjde icke heller att för
detta ändamål vidtaga kraftiga mått och steg. Men,
medan han tillrustade en betydlig landstigningshär på
Gotland, ville han afleda Carls uppmärksamhet derifrån
och splittra hans krafter. Han gjorde derför vid
pingsttiden ett infall i Småland. Hans här uppskattas
af Vadstenamunken, som antecknade händelsen i
klostrets dagbok, till 10,000 man. »Han (Christian)
ville underlägga sig Småland, Östergötland och
omsider hjela riket, men den allsmäktige Guden
tillät honom det icke; ty då de voro i Torpa socken,
kom en stor sjuklighet öfver dem och mycken oenighet,
hvaraf de skingrades och vände om hvar och en till
sitt.» Utom denna i dagboken omnämnda orsaken till
konung Christians återtåg veta vi af det föregående,
att de norska angelägenheterna kallade honom närmare
detta rike, der han också infann sig i början af
Juli.
I slutet af sistnämnda månad utlopp från danska och
tyska hamnar en stor flotta, som en tid låg till
ankars vid Bornholm för att invänta konung Erik,
hvilken lofvat att deltaga i tåget. Konung Erik kom
också, men fordrade öfverlemnandet åt sig af de
slott, hvilka danskarne lofvat honom i ersättning
för Visborg, och då detta vägrades, vände han om
till Pomern igen. I stället ankom konung Christian
sjelf. Flottan skall nu hafva utgjort 150 skepp
med en landstigningshär af 6,000 man ombord. Han
lyftade genast ankar och fördes af gynsamma vindar
till Gotland
Hit hade ny förstärkning ankommit från Carl, som var
högeligen förtörnad öfver hvad som dittills tilldragit
sig på Gotland. På hans befallning hade derför
efter konung Eriks afvikande belägringen fortsatts
med all kraft. Slottet var omslutet af vidlyftiga,
väl bemannade verk och alla landstigningsställen
på öns vestra kust voro besatta. Konung Christian
insåg genast omöjligheten af en landgång, om man
icke ville använda list. Han sände derför sin broder,
grefve Gerhard af Oldenburg, och Olof Axelsson till
Vestergarn för att öppna underhandlingar om
stillestånd. Desse lyckades också med Magnus Green
afsluta ett stillestånd på ett års tid, hvarunder
ett möte skulle sammanträda af tolf svenska
och tolf danska riksråd och afgöra, hvilketdera
riket hade största rättigheten till Gotland. Under
tiden skulle Olof Axelsson innehafva Visborg, Magnus
Green Visby och ön.
Men plötsligt, innan ännu stilleståndsfördraget
var af konungen bekräftadt, fick Magnus Green se en
mängd båtar lägga ut från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
