Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Arboga och Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mötena i Arboga och Halmstad.
Till Stockholm kommo riksens råd från alla landsändar,
såsom konungen hade genom bud anmodat dem efter sin
återkomst från Norge. Hvad der förenades, finnes icke
omnämndt, men så vigtiga saker voro nu å bane, att
man ej behöfver söka efter ämnen, som fordrade att
föredragas inför rådet i sin helhet. Gotland och
det till våren förestående mötet i Halmstad, Norge
och dess bibehållande – se der hvad som sysselsatte
konungen. Den framgång Carl haft i Norge var liksom
en ersättning för hvad han förlorat på Gotland; men
mycket återstod ännu i Norge att göra, för att Carls
välde skulle vara säkert. Den glänste härligt öfver
de norska fjällen, S:t Olofs krona, men det var att
se till, om den hvilade på klippfäst grund och ej
sväfvade blott på moln. Konung Christian hade der
många vänner, och de voro mäktiga, emedan de innehade
de fasta orterna.
Julen gick emellertid i Stockholm på vanligt
sätt »under glädje och gamman». Men redan fjerde
dag jul bröt konungen upp och drog åter till
Norge. Underrättelser hade ankommit, att Hartvig
Krummedik på Aggerhus börjat visa sig verksam
för konung Christian. Carl red denna gång genom
Vermland in i Norge och drog fram för Opslo, som han
började belägra. Här föreföllo visserligen strider och
fångar togos, men man har inga närmare underrättelser
derom. Ett stillestånd ingicks, enligt hvilket man
skulle afbida det instundande mötet i Halmstad. Herr
Hartvig skulle derunder hålla sig stilla inom Opslo
och ej besvära allmogen, men Carl behålla de fångar,
han tagit. Vid början af fastan var Carl åter inom
Sveriges rike, i Lödöse.
Ty värr dog kort derefter Carls fastaste stöd i Norge,
erkebiskop Aslak.
Från Lödöse skref Carl till svenska rådet att vara
honom till mötes i Arboga vid midfastan, den 22 Mars
1450, för att utse fullmäktige till det förestående
mötet i Halmstad. På utsatt dag samlades de svenske
herrarne i Arboga. Till fullmäktige utsagos:
biskoparne Nils i Linköping, Magnus i Åbo och Bengt
Gustafsson i Skara (ännu blott vald) samt djeknen
Helmich från Upsala. Af de verldslige herrarne
utsagos Erik Eriksson (Gyllenstierna), Nils Jönsson
(Oxenstierna) till Djursholm, Erik Axelsson (Tott),
Johan Carlsson[1],
Lars Snakenborg, Gustaf Ulfsson
(Sparre), Åke Jönsson (Svarte Skåning) och Simon
Körning.
Efter hvad man om dessa herrar känner, när man icke
blott efter en enstaka handling utan med blicken
fästad på hela deras lif söker göra sig ett omdöme
om dem, synas de öfverhufvud kunna hänföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
