Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kröningen i Trondhjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Norges konung, något som syntes menige allmogen
både nordan och sunnan Dovrefjäll mycket underligt
vara, då de aldrig varit kallade att välja honom till
konung i enlighet med Norges lag. Det var aldrig och
skulle aldrig varda deras goda vilja, att han skulle
blifva konung i Norge, mest derför, att han fört örlig
med Sveriges rike, och Sverige och Norge hafva af
ålder och alltid i sämja och kärlek sammanvarit; och
hade Gud dessa tu riken så landfast tillsammanfogat,
längre än uppå 400 och 500 mil ändalångs, hvart vid
annat, så att, skulle de nu åtskiljas, det Gud måtte
förbjuda, vore det mång otålige folks förderf i båda
rikena, men synnerligast i deras fattiga rike Norge;
ty vore det ingen vån till, att dessa tu riken skulle
någon tid i tvedrägt skiljas med deras vilja. Nästa
sommaren efter konung Christofers död, då några af
riksens råd skrefvo och bado erkebiskop Aslak komma
till Opslo, då läto de bedja honom, att han ingen
danskan eller tyskan skulle samtycka i Norges rike
till konung, ty de ville aldrig hafva någon tyskan
eller danskan konung.»
Sedan de derefter omtalat, huru de helst hade velat
hafva Sigurd Jonsson till konung och, om de ej kunde
få honom, deras gamle konung Erik, samt först, om
detta ej läte sig verkställas, konung Carl, och huru
de nu hade tagit honom till sin herre och konung,
anföra de vidare, »att de hade förnummit, huru biskop
Jöns och herr Hartvig Krummedik blifvit af Norges
råd sända till Danmark att underhandla om fred
och endrägt mellan de båda rikena, med uttrycklig
tillsägelse och högtidliga löften å deras sida att
icke företaga något annat, således icke heller att
välja någon konung. Sedan kommo de igen till Opslo
med en storan här af Christians folk, och vardt så
bestäldt, att erkebiskopen icke kunde komma ut ur
Opslo, hvarken till sjös eller lands. Han tvingades
så att fara med dem och sade så ja till Christians
val, på en olaglig ort, tvärt emot Norges lag och
deras vetskap och vilja. Carl hade deremot blifvit
vald och krönt på lagligt ställe. De bado till
allsmäktig Gud, jungfru Maria, Sancte Olof konung
och allt himmelrikes herrskap att unna dem honom med
lycka och glädje!»
»Item, hafva vi ock förstått» – heter det mot slutet
– »att I menen eder vara rätter arfvinge till Norges
rike, hvilket aldrig bevisas kan med vår rätta Norges
lag. Item, hafva vi ock förstått, att I menten komma
hit till Trondhjem om S:t Johannis tid nästkommande,
hvilket eder ej stort till nytta kommer, om I så
gören, för den skull att I finnen der i sanning ingen
den af allmogen i Norge bor, som eder någonsin med god
vilja hyllar, och måtte deraf komma en förderfvelig
stor skada uppå båda sidor, om I hit kommen. Ty
tycker oss råd vara, att I den resan afslagen, och
bedja vi eder, att I icke vredgens på oss för det,
som är emot vår lag och vilja. Vare Gud med eders
nåd både nu och jemnan!»
Bättre syntes icke Carls sak för ögonblicket kunna
stå rörande Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
