Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Arboga och Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och när Gud så fogar», tillägges slutligen, »att
alla tre rikena komma tillsammans under en konung,
täckes då Norges rikes råd och inbyggare att vara
i samma förbund, då skola de med oss och vi med
dem njuta all den frihet och det förbund, som här
förskrifvet står.»
Men de unionella förhållandena voro icke för
ögonblicket de mest trängande. I beslutet rörande
dem har man egentligen intet synnerligt att anmärka,
utom det att herrarne tillräckligt mycket tillgodosett
sina fördelar, i det att allt skulle afgöras af de 12
utsedde herrarne utan afseende på Sveriges lag och
utan afseende på Sveriges allmoge – hvilken senare
glömska tydligt nog visar, att äfven våra herrar
voro sig alltid lika utan att af den mest lefvande
verklighet låta sig något lära eller kunna förmås
att något glömma. Men ingendera konungens rätt var
förnärmad. Beslutet afsåg framtiden. – Ett annat
var förhållandet rörande frågan om Gotland, som här
väntade sitt slutliga afgörande. En tredje fråga var
den om Norge. Carl var krönt konung der, och både han
och Christian hade anhängare inom landet. Nu upptogs
äfven denna fråga i Halmstad, och det beslut, vid
hvilket man stannade, uppsattes i ett särskildt bref.
»Vi etc.», heter det häri, »göra veterligt, att för
bägge dessa rikens, Sveriges och Norges, bästa och
bestånds skuld, och på det att dessa riken måtte
evärdeligen blifva tillsammans i förening, vänskap
och kärlek, så äro vi nu så fulleligen ens vordne
uppå vår nådige herre konung Carls och hans rikes
Sveriges innebyggares vägnar, att vår nådige herre
konung Carl vill med kärlek och vänskap upplåta
förenämnde högboren furste konung Christian all den
del och rättighet, som hans nåde hafver i Norge, och
vill aldrig efter denna tid göra honom eller någon
Norges inbyggare hinder eller förfång i förenämnda
rike. Detta lofva vi, riksens råd i Sverige, för
vår nådige herre, konung Carl, och för alla dem,
som för hans skuld vilja och skola låta förenämnde
konung Christian och hans ärliga råd af Danmark,
som här nu äro, alla med en samlad hand, stadigt,
fast och obrottsligt att hålla med tro, ära och
sanning utan all hjelpreda och arga list.»
»Yttermera lofva vi ock», heter det vidare, »med
detta samma bref uppå vår tro och sanning, att vår
nådige herre konung Carl skall sända sitt öpna,
beseglade paermens[1] bref med hans hängande insegel
in till Helsingborg innan S:t Olofs dag nästkommande,
stadfästande detta samma bref och upplåta Norges
rike som förskrifvet står. Vore det ock så, det
Gud förbjude, att detta bref icke inkommer innan
förnämnda tid, då lofva vi, förnämnda riksens råd i
Sverige, att komma in till Helsingborg och ej dädan
draga utan med konung Christians vilja.»
Sålunda äfgjordes med ett penndrag Norges öde för
långliga tider. Att en så afgjord seger å de danskes
sida icke kunde vinnas utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
