Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Arboga och Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långa föregående underhandlingar, faller af sig
sjelft. En viss öfverlägsenhet såsom underhandlare
hafva danskarne alltid haft framför sina svenska
grannar; men här underlättades deras arbete af de
rådande förhållandena inom Sverige, hvaraf de visste
att klokt begagna sig. För de svenska unionsvännerna
var det af mycken vigt, att konung Carls makt
kringskars, och bättre kunde för tillfället detta ej
ske, än om stödet af det norska konungadömet rycktes
undan honom.
En annan omständighet bör här tagas i
betraktande. Konung Carl, såsom infödd svensk,
hade vid sitt tillträde till regeringen svurit den
konungaed som lagen innehöll, men icke utfästat sig
till något mera. Han hade icke såsom Christofer
utgifvit någon konungaförsäkran eller handfästning,
som det hette i Danmark. En sådan försäkran hade
blifvit en nödvändighet under och genom konung Erik
och hans olagliga regemente. Men för Carl kunde
ingen annan försäkran komma i fråga, än hvad som
innefattades i konungabalken och hans konungaed, till
följd hvaraf han kunde efter eget godtfinnande välja
rådsherrar och bortgifva län samt »landom och borgom
råda».
Detta var en nagel i ögat på de maktlystne herrarne,
och det var naturligt att de skulle omfatta första
gynnande tillfälle att härutinnan betrygga sig
mot konung Carl. Ett sådant var nu för handen,
och man uppsatte i Halmstad ett hemligt beslut,
enligt hvilket »Carl skulle tvingas att afstå från
sin kungliga rättighet att förläna slott och län;
sådana skulle bortgifvas endast med rådets samtycke,
och ingen skulle kunna mista sin förläning utan
föregående dom af rådet».
Detta beslut, som ej kan få namn af annat än en
förrädisk stämpling, påminner allt för tydligt
om de syften, som utaf gammalt lefvat inom den
svenska herreklassen, och hvaraf konung Magnus
Eriksson fick erfara så bittra prof samt efter honom
äfven konung Albrekt, för att man ej skulle sätta
tro dertill, äfven om underrättelserna derom äro
dunkla. Rimkrönikan, ledd af partihat, kan öfverdrifva
mycket, men hon kan icke rent af dikta, och i denna
sin uppgift vinner hon en bekräftelse af en annan
samtidig historieskrifvare, som snarare är partisk
för herrarne än för konungen och som berättar, att
konung Carl förebrådde de utskickade, att de velat
skilja honom från regeringen.
Dock skola icke alla de närvarande svenske herrarne
hafva deltagit i denna stämpling.
Af de tolf voro tre eller flere,
som stämplade stor förrädelse mere,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
