Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carl Knutssons försvarskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyndade sig åt hafvet dädan,
Svenske lågo qvarre och trätte mädan.
Den fiendtliga flottan seglade ostörd söderut efter
kusten. Staden Vestervik brändes, och med mycket
röfvadt gods landade de slutligen vid Gotland.
Men konung Carl begaf sig från Stockholm till
Vadstena, dit han kallat slottsherrarne från de
borgar, hvilka dagtingat med fienden. Han ville
med dem rådgöra, huru man skulle kunna undsätta
slotten, så att de ej, såsom dagtingadt var, den
1 Augusti måtte komma att öfverlemnas till konung
Christian. Herrarne gåfvo goda svar, och synnerligast
visade sig Thure Thuresson på Axevalla konungen
tillgifven, fastän han redan hade skriftvexlat med
konung Christian och lofvat till honom upplåta sitt
slott.
Något lugnad således i afseende på Vestergötland,
begaf sig Carl åter uppåt Stockholm. Han hade nemligen
fått kunskap om förrädiska stämplingar i Upland och
måste derför söka förekomma dessas utbrott, om de ej
kunde qväfvas i sin uppkomst. Såsom stämplingarnas
hufvudman tänker man sig här genast erkebiskop Jöns
Bengtsson, huru tyst och stilla han än hittills
tillbringat sina dagar inom sitt sift. Nu lät han
starkt befästa Almarstäk och använde dertill utan
betänkande domkyrkans medel samt hennes förråd af
spanmål, jern, tegel och kalk. Trehundra svenner
underhöll erkebiskopen, »och de pipade och drucko
nätter och dagar». Äfven biskop Sigge i Strengnäs
rustade. Hundrade fullt beväpnade svenner funnos
på hans fasta slott Tynnelsö. Men ännu var intet
offentligt steg taget. Alla dessa rustningar, allt
detta väpnade folk kunde stå till Sveriges tjenst
lika väl som till fiendens.
Till Stockholm sammankallade Carl rådet, och han fick
genast dervid bekräftelse på de rykten, som hunnit
hans öron. Erkebiskopen och biskop Sigge infunno sig
nemligen icke hos konungen. Han skickade då några
rådsherrar till de båda biskoparna, men det blef
utan någon verkan. Då erbjöd han dem gisslan. Icke
heller detta verkade. Det hade blott till följd,
att de båda, prelaterne sade rent ut, »att de aldrig
vidare ämnade komma till konung Carl». – Men ännu var
för honom icke motgångens mått rågadt. Bref ankommo
från Vestergötland, hvari detta landskaps invånare
uppsade konung Carl tro och lydnad.
Vi lemnade den danske konungen i Lödöse,
sysselsatt med att befästa denna stad, som
han valde till utgångspunkt för sitt infall i
Vestergötland. Besittningen af eller rättare sagdt
oskadliggörandet af de båda slotten Kinnaholm
och Elfsborg bidrog i hög grad att underlätta
framryckandet. På samma vilkor som dessa fästen
dagtingade äfven fogden på Edsholm, så att af
gränsslotten återstod egentligen endast Öresten,
för att konung Christian skulle fullt tryggad kunna
verkställa sin plan mot Vestergötland. Men detta slott
kunde föga inverka på landskapets öde. Det låg der
med sina vallar och grafvar mellan Viskan och Örsjön
och hindrade den fiende, som från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0285.html
