- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
289

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons försvarskrig - Thord Bonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bland de sistnämnde var hans svåger, Herr Thure
Thuresson på Axevall en, som till utseendet visat sig
mycket kärvänlig mot Carl, Dock hade hans uppförande
nu senast mot konung Christian varit sådant, att det
måst uppväcka misstankar. Medan Carl nu vistades i
Vadstena, skickade han bud efter herr Thure, och denne
infann sig samt gjorde sin sak så väl hos konungen,
att denne återskänkte honom hela sitt förtroende. Han
lät honom veta, hvilka mått och steg han vidtagit
för att återvinna Vestergötland, huru han skickat sin
frände Thord dit att återtaga slotten, och huru han
förlitade sig på att i herr Thure sjelf finna sin
trogne man. Herr Thure log och försäkrade konungen
om sin trohet, och så skildes båda fränderne åt. Men
konung Carl skref till Thord, att han nu förvisso
funnit »att Thure Thuresson var hans tro man, och
att Thord derför icke skulle företaga något af vigt
utan att samråda med herr Thure».

Sedan drog konungen till Stockholm, och riddar Thord
red med hans svenner öfver Tiveden för att bryta in
i Vestergötland.

Thord Bonde.

Så börjar rimkrönikan sin beskrifning om riddar
Thord:

Nu må väl talas märkelig ord
om den stoltse riddare, herr Thord.
Han var ärlig och en opsætig man,
så att ingen annat med skäl säga kan.


Utan motstånd red herr Thord med sina ryttare öfver
Tiveden. Han tog vägen förbi Axevall rakt mot Lödöse,
som konungen befalt. Rask och hurtig som han var,
lät han ej sina karlar klaga öfver för mycken
hvila. Vilkoret för att lyckas berodde också lika
mycket på skyndsamhet som på tapperhet. Frågan var
nemligen att öfverraska staden.

Det var om natten som herr Thord med sitt folk
nalkades Lödöse. Regnet föll i strömmar ned från
himmelen och stormen for hvinande fram och piskade
ryttarne i ansigtet. Men fram gick det, och herr Thord
red sjelf främst. Just i dagningen kommo de framför
staden och anföllo genast. De yrvakne danskarne
tänkte föga på närheten af en fiende, än mindre på
ett anfall.

Allt motstånd var förgäfves. Danskarne gåfvo sig
fångna; deribland flere riddare. Fångarne sändes
till Vesterås. I staden gjorde herr Thord ett stort
byte. Öfver hundrade hästar togos, utom en mängd
bössor, harnesk, mat och andra varor. Allt detta
delades. De våta och uthungrade ryttarne gjorde sig
en glad stund med konung Christians mjöd och vin,
och månget ett loford talades då öfver deras raske
och manhaftige höfvidsman.

Ett oväntadt fynd gjorde herr Thord här i Lödöse. När
man genomletade danskarnes gömmor, fann man en väska
full med bref. Herr Thord öppnade den och genomögnade
hastigt det första brefvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free