Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Thord Bondes bröllop och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han lofvade honom[1] godt allt med sin mund,
i hjertat hade han en falsker grund.
Men Marsken höll honom ypperst bland sina män och
räknade honom för en fulltrogen vän.
Aftonen före striden, då herr Thord skulle gå
till hvila, påminte han fogden att väl hålla öga på
fienden. Fogden påminte dervid, att marskens svenner
äfven behöfde hvila, och det hade ingen fara med
borgen, den skulle han med de sina nog taga vara
på. Thord nickade vänligt och lät sina tjenare gå
till hvila för att med friska krafter vara färdiga
till striden följande morgon.
När så alla gått till sängs och det var tyst i
borgen, så att endast vakternas jemna steg hördes
utifrån vallarna, smög sig fogden sagta till det rum,
der marskens svenner sofvo och riglade dörren. Derpå
afskar han strängarna på deras armborst och gömde
deras vapen. Sedan detta var gjordt, smög han lika
sakta fram till dörren af det rum, der marsken
sof. Han dröjde en stund, men så öppnade han dörren
och trädde in. Herr Thord, som låg i en lätt slummer,
vaknade vid dörrens öppnande och reste sig häftigt
upp i sängen. Så snart han såg, hvem det var,
såg han blidt gå mannen och sporde, hvad som var på
färde. »Ingenting, ädle herre», svarade Jösse Bosson,
»allt väl, I kunnen sofva tryggt!» – Och dermed gick
fogden åter ut och stängde dörren efter sig.
Det dröjde dock icke länge, förr än fogden åter stod
vid sm herres dörr. Han hade en skarpslipad yxa i
handen. Han lyssnade, om allt var tyst derinne och
dröjde åter en stund. Men nattens timmar skredo, och
hvad han hade i sinnet kräfde nattens mörker. Han
öppnade dörren och steg in. – Oroliga drömmar
hade stört marskens sömn. Han märkte äfven nu, när
borgfogden inträdde, samt satte sig upp i sängen
och sporde efter tidender. Fogden svarade icke, utan
sprang fram och högg till med yxan, så att han klöf
sin herres hufvud allt ned till axlarna.
Han klöf hans hufvud i axeln ned,
all Sveriges makt hon gafs derved;
han lönte honom illa sin kärlek.
Som Judas förrådde sin herre Christ,
så förrådde Jöns Bosson sin herre förvisst
der gråta både fruar och tärnor.
Så heter det i en folkvisa om det gräsliga mordet,
af hvilken visa några spridda vers qvarlefvat till
vår tid. Efter illgerningens fullbordande skyndade sig
Jösse Bosson med sina män till en båt, som låg färdig
vid stranden, fullastad med hans egodelar. Båten
stötte från land, och kort derefter trädde den lömske
förrädaren inför fienden med underrättelse, att de
nu kunde taga slottet, när de ville. Naturligtvis
dröjde fienden icke att begagna sig deraf.
[1] Marsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0307.html
