- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
306

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bondes bröllop och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man har vanligen framstält Jösse Bosson som en
riddarens tjenare, må hända förvillande sig af
benämning sven eller dräng, som rimkrönikan om
honom begagnar. Men ordet dräng i vårt äldre språk
utmärker en tapper man med bibegrepp af ungdom och
vidare en konungsman, könungatjenare: i allmänhet en
man, liksom drängskap betyder manlighet[1].
Ordet dräng behöfver således alldeles icke förleda oss
att betrakta mördaren såsom en lägre tjenare hos
marsken. Rimkrönikan, som kallar honom dräng, säger
uttryckligen på ett annat ställe:

I sin tjenst hade han (marsken) en myndig man,
Jösse Bosson, så het han,


och på ett annat ställe:

Marsken var på Carlsborg i det sinne,
hvilket Jösse Bosson hade inne.


Detta senare står i full öfverensstämmelse med talet
om en »myndig man» och förutsätter detta såsom sitt
vilkor. Ty till en simpel dräng, i den betydelse,
som ordet numera i allmänhet har hos oss, öfverlemnade
man icke på den tiden ett slott. Och en gränsfästning,
en så långt framskjuten förpost som Carlsborg, var,
såsom man lätt kan finna, af den vigt, att den tappre
och omtänksamme marsken der endast kunde sätta en
man af bepröfvad tapperhet och trohet till höfding,
hvarför också rimkrönikan framhåller det stora
förtroende mannen njöt af sin herre. Det är också på
denna grund, som vi kallat honom slottsfogde.

Nu finner man af gamla handlingar, att i Danmark på
denna tid fans en man vid namn Jöns Bosson eller
Jes Bansson till Sjöholm, och just på den grunden
att han hörde till herreklassen anses han af danske
historieskrifvare[2] icke hafva kunnat vara den
svenske marskens dräng. Men denna egenskap synes
tvärt om tala för att han och fogden på Carlsborg
äro en och samme person. Det är äfven möjligt, att
mordet var en följd af de danskes stämplingar med de
svenske förrädarne, ty för bådadera var det af vigt
att beröfva konung Carl en sådan man som hans tappre
och raske frände Thord Bonde. Rimkrönikan säger att
så var. Troligen var det den åsigt, som då för tiden
gjorde sig gällande.

Men den mördade marskens lik fördes genom
Vestergötland till Vadstena, der det begrofs i
klosterkyrkan en af de sista dagarne i Augusti 1456.
Konung Carl följde sjelf liket till grafven och med
honom många förnäma herrar. Må hända kände konungen,
hvad han i denne man förlorat. Derom är intet sagdt,
men visst är att både konungens och Sveriges lycka
för en följd af år lades med Thord Bonde i grafven.


[1]
Ännu i dag hör man allmogen kalla
komministern eller adjunkten för »prostens dräng»,
en landtmätarelev för »landtmätarns dräng».
[2] Jahn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free