Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda riksföreståndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrfinne, de förnämste. Båda hörde till Finlands mest
framstående herreslägter, och båda hade de vid konung
Christofers kröning erhållit riddarslaget. Af dem
alla synes domprosten Kort varit den ende, som varit
något varmare tillgifven den danske kungen, ehuru
äfven de öfrige snart nog insågo omöjligheten att
bjuda de nya förhållandena spetsen.
Erik Axelsson, som redan 1450 efter Magnus Green
fick Åbo slott i förläning[1], var omgifven af flera
svenska herrar ur rådet. De voro Eskil Isaksson
(Banér), Åke Jönsson (sannolikt Svarte Skåning),
Christer Bengtsson (Oxenstierna), erkebiskopens
broder, alla tre riddare och riksens råd i Sverige,
samt väpnaren Olof Drake, som var gift med Henrik
Bitz’ dotter Birgitta. Men Erik Axelsson och de öfriga
svenska herrarnes arbete i Finland, att draga denna
landsdel från Carl, blef svårare än det erkebiskopen
hade att utföra i Sverige. Slotten höllos fortfarande
trofast af sina höfdingar konung Carl tillhanda,
och äfven de öfriga stormännen i Finland lyssnade med
synbar motvilja till de svenska utsändes tal. Några
finska herrar foro om våren öfver till Stockholm
och blefvo der af erkebiskopen på det vänligaste
mottagna och försedda med län. Det skedde med Erik
Axelssons goda vilja – heter det – och helt visst för
att bättre kunna stämma dem till medverkan i sakernas
nya ordning.
Den 16 Juni, om helga lekama dag, ankom till Åbo
svenska rådets bref om dagen för det blifvande
konungavalet, hvartill de finske herrarne
borde infinna sig i Stockholm. Den 23 Juni eller
midsommarsafton, »senast då klockan slår åtta före
middagen», skulle valet försiggå. Att komma till
Stockholm var tiden för knapp, och derför utsattes
i samråd med Erik Axelsson och de svenske herrarne,
hvilka just i de dagarne råkade komma till Åbo,
valet till midsommardagen den 24 Juni. Här i S:t
Gertruds gillestuga i Åbo valde Finnarne Christian
till konung, »att Sveriges rike måtte få sin slott,
land och rike igen utan allt för stort svärdslag och
mycket kristnamanna blods utgjutelser.
Men ännu i medlet af Juni innehades slotten i
Finland af konung Carls män. Ännu den 16 Juni talas
om belägringen af Åbo slott. Dock synes detta snart
hafva kommit i Erik Axelssons hand. Men i valbrefvet
klagas öfver fogdarnes hotelser från slotten. »Vi
frukta dagligen» – heter det – »för konung Carls
öfverväldigande makt, som vi till och med ofta hotas
med, och hans fogdar här uppå slotten hota oss med
hedningar och ryssar.» De bedja herrarne i Stockholm
härom undervisa konungen, på det han måtte tänka på
deras försvar.
Slotten gingo dock öfver, det ena efter det andra,
sist Wiborg. Detta starka slott, der konung Carl som
marsk så länge vistades och till hvars förskönande
och befästande han nedlagt så mycken omsorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
