Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian och utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systersonens förtroligaste vän och trognaste rådgifvare
och åtnjöt allmän aktning; af sina undersåtar var
han högeligen älskad. Denne furste dog barnlös i
December 1459, och, emedan Christian och hans bröder,
Moritz och Gerhard, voro den dödes närmaste arfvingar,
så öppnades nu utsigten för unionskonungen att på
fredlig väg utvidga sitt välde med dessa länder,
hvilka kostat hans företrädare, konung Erik, så många
års ansträngningar och strider, utan att likväl det
ringaste vans.
Men tvistigheter uppstodo snart, hvilka hotade att
uppskjuta frågans afgörande. Utom den aflidne
hertigens tvänne systersöner fans ännu en,
som uppträdde med anspråk på arfvet. Det var en
grefve Otto af Schaumburg-Pinneberg. En del af
ständerna i Sleswig och Holstein voro godt stämda
för den sistnämnde, och saken måste afgöras genom
underhandlingar. Dessa fördes dock under konungens
egna ögon. Christian vistades nemligen hela året 1460
i denna del af sina riken, och vid sin sida hade han
en pålitlig och verksam man i sin danske marsk Claus
Rönnow. Denne med den sleswigska adeln dref det så
vidt, att Christian på ett möte i Ribe blef vald till
»hertig af Sleswig och grefve af Holstein». Christian
företog omedelbart derpå en hyllningsresa genom de
båda länderna, mottog alla slotten och lät hylla sig
af folket.
Denna utgång af saken var alldeles oväntad för grefve
Otto. Utan tvifvel hade han också större rättigheter
åtminstone till det ena af de båda länderna, Holstein,
än Christian. Holstein var nemligen ett tyskt län
och qvinnorna egde der ingen arfsrätt. Annorlunda
var det med Sleswig. Det var en del af det danska
riket, och kunde nu, då den regerande ätten var
utslocknad, utan all fråga indragas till Danmark
igen af Danmarks konung. Christian hade dock sjelf
härutinnan bundit händerna på sig. Han hade nemligen,
innan han blef konung, skriftligen förbundit sig att
aldrig återförena Sleswig med Danmark. Det var derför
som han tog Sleswig såsom hertig och Holstein såsom
grefve. Nu var frågan emellertid först att ställa
den rättmätige länsarfvingen till Holstein tillfreds
och så konungens båda bröder Moritz och Gerhard.
Grefve Otto, som å sin sida snart nog insåg, sedan den
första hettan gått öfver, att han icke med makt kunde
vinna något mot Christian, lät förmå sig att sälja
sina rättigheter mot en summa af 53,000 rhenska gyllen[1],
hvilka utbetaltes till honom i fyra terminer. På
sådana vilkor afstodo också konungens bröder från
sina rättigheter. De erhöllo hvardera 40,000 gyllen.
Sålunda var då Sleswig återförenadt med Danmark, så
att det egde samma herskare som detta. Men just detta
gjorde att återföreningen endast var skenbar. Konungen
i Danmark såsom Sleswigs hertig utfärdade nemligen
en statshandling, som åter skilde Sleswig från det
öfriga riket. Det var Christian I:s kapitulation, och
den är allt för vigtig för vårt nabofolks historia,
att vi icke skulle känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
