- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
328

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den landsflyktige konungen - Konung Christian och utlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonen, att de åkallat Guds namn samt att de ej så
strängeligen som vederborde gått till väga. Må
hända ansågo de sig gått för långt i eftergifvenhet,
då de från det förverkade godset undantogo det,
hvartill Carls döttrar hade rätt på mödernesidan. Men
påminna vi oss, att detta till en del utgjordes af
Bielkegods, och att numera Erik Eriksson tillhörde
konung Christians parti, så får man väl i dessa
omständigheter söka egentliga orsaken till den visade
billigheten. Vi återkomma till detta.

Det är naturligt, att fiendskapen mellan Christian
och Casimir i Polen äfvensom med Danzig och städerna
skulle ökas, sedan Carl fått en tillflykt i sistnämnda
stad och sedan han fått de ofvannämnda slotten. Det
krig, som Christian förklarade, inskränkte sig
egentligen till borttagande af skepp och gods
tillhörande Danzig, och blef utan något inflytande på
det, som fördes mellan Polen och orden. Icke heller
förändrades genom detsamma på minsta sätt konung
Carls ställning.

Man kom snart nog till underhandlingar om stillestånd
och fred. Ett möte derom hölls i Stockholm 1458, der
äfven konung Christians morbroder, hertig Adolf af
Sleswig, var närvarande. Dessa fredsunderhandlingar
strandade dock på Christians uttryckliga fordran,
att äfven den tyska orden skulle inbegripas i
freden. Danzigs fullmäktige kunde icke gå in härpå,
och de förebrådde konungen att hafva börjat kriget
mot Casimir i Polen utan krigsförklaring. Christian
skulle dervid hafva sprungit upp från sin stol och
utropat: »Har jag så icke förkunnat eder krig, så gör
jag det nu, tills I åter hafven antagit korsriddarne
till edra herrar!» Danzigs borgmästare, Niederhoff,
svarade dervid konungen lika bestämdt: »I skolen
aldrig upplefva den dag, då vi åter underkasta
oss orden!» – Icke dess mindre upptogos de härigenom
afbrutna underhandlingarna å nyo under de följande
åren, och, ehuru Christian fortfarande klagade
öfver det skydd Carl åtnjöt af Casimir och Danzig,
afstannade dock kriget alldeles. Äfven Polen och tyska
orden slöt fred i Thorn 1466. Orden var så godt som
tillintetgjord. Hela det så kallade Vest-Preussen
afträddes till Polen, och Ost-Preussen tog orden
som län af Polens konung. Efter denna tid började
Vest-Preussen att kallas polska Preussen.

Konung Christian och utlandet.

Konung Carls flykt till Danzig förde oss in på
utlandets historia. Vi må fortsätta densamma och
öfverblicka de närmaste af unionens grannar. Vi följa
stranden af Östersjön och komma då först till Pomern
och Meklenburg, länder, hvilka på denna tid voro af
lika litet inflytande på Nordens öden, som detta i
de föregående tiderna varit stort och betydande.

Vigtigare äro Holstein och Sleswig. Vi veta, att
hertig Adolf regerade öfver dessa länder. Han var
konung Christians morbroder, och mellan dem rådde
det allra bästa förhållande. Hertigen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free