Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian och utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dog 1467, och efterträddes af sin son Carl den
djerfve, som regerade mellan åren 1467 och 1477, och
sålunda också var samtida med såväl kejsar Fredrik
som konungarne Christian och Carl. Med denne hertigs
död upplöser sig detta burgundiska land och skiftas
mellan Frankrike och huset Habsburg.
Såsom bevis på de burgundiska hertigarnes rikedom må
vi nämna, att, då konung Christian en gång (år 1475)
besökte hertig Carl, mottog denne honom, iklädd en
praktfull, perlstickad mantel, som värderades till
100,000 rhenska gyllen, och kransen på hans hjelm
var värd lika mycket.
Gent emot Nederländerna låg det land, hvarifrån
den nordiska unionen erhöll sin första drottning –
England. Äfven Christian stod i beröring med detta
land och skriftvexlade med dess konung. England
var allt fortfarande sönderslitet af inre strider
mellan de båda »Rosorna». Af någon synnerlig vigt
för Skandinavien kunde således icke beröringen med
detta rike blifva.
Med Skotland deremot höll Christian på att komma
i krig. Den konung, som nu regerade der, hette
Jakob. Han egde, som vi veta, under sitt välde länder,
som tillhörde Norge, och för hvilka han borde betala
skatt till Norges konung. Det var öarna, som lågo
omkring nordöstra kusten af hans rike, Orkneyöarna
och Shetlandsöarna. Skatten för dessa öar innehölls af
konung Jakob, och från underhandlingar gick man till
hotelser. Konungen af Frankrike uppträdde och medlade
fred. Man öfverenskom år 1460, att konung Jakobs son,
som då blott var sju år gammal, men som snart sjelf
blef konung, skulle gifta sig med Christians då blott
treåriga dotter Margareta.
Detta giftermål gick också sedermera – det var år
1469 – i fullbordan, men då Christian icke såg sig
i stånd att kunna betala mer än en obetydlig del
af den utlofvade hemgiften, som var bestämd till
60,000 gyllen, måste han finna sig uti att afstå
från den årliga afgiften och pantsätta de nämnda
öarna. De skildes derigenom från Norge och det för
alltid. Ty till en början kunde man ej tänka på deras
återlösande, och när så skulden blifvit föråldrad,
ville ej Skotland tillåta pantens lösande.
Af det här anförda kunna vi finna ej blott att
Christian behöfde mycket penningar, men äfven att
hans behof voro större än hans tillgångar. Han var
också ständigt i penningeförlägenhet. Men det oaktadt
kunde han ösa ut stora penningesummor på skenbart
onyttiga företag. En Romresa, som han företog 1474,
kostade 25,000 gyllen och en annan resa till Cöln
det följande året 15,000.
På resan till Rom mottogs konungen af alla furstar,
genom hvilkas länder färden gick, äfven af kejsar
Fredrik, med all vänlighet och uppmärksamhet, och
konungen prisades högt för sin stora gifmildhet och
godhet. Kejsaren gaf honom också ett diplom, hvari
han förenade Ditmarsken med Holstein och Stormarn,
samt upphöjde det hela till ett ärftligt hertigdöme åt
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
