Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Den bottenlösa pungen" - Allmogen reser sig mot konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drager han icke i betänkande att pålägga en ny,
ännu mer tryckande gärd. Han kallar den sjelf i ett
bref till en dansk rådsherre en »skeppsgärd». Hvarje
skattebonde öfver hela riket skulle betala 12 och
hvarje landbonde 6 stockholmska ören.
Till slut må äfven nämnas att en påflig legat vid
denna tid vistades i vårt land och sålde aflatsbref
för att på det sättet insamla bidrag till ett krig
mot Turkarna. Dessa, hvilka bekände sig till Muhameds
lära, hade efter många hvälfningar inom det stora
arabiska kalifatet blifvit det herskande folket i
Orienten och der under långliga tider fört krig mot
den sista återstoden af det gamla romerska riket. Till
slut fans af detta qvar endast hufvudstaden
Constantinopel, det af våra fäder s. k. »Miklagård»,
och äfven denna stad föll i Turkarnes eller Osmanernes
– så kallas de också efter en af sina sultaner –
händer år 1453. Turkarne hade derigenom befästat sitt
välde i Europa, der de gjorde sig till herrar öfver
allt, som fordom tillhört det Östromerska riket;
och mot dem predikade nu påfvarne korståg.
För att äfven från Sverige samla penningar till ett
sådant hitkom den nämnde påflige legaten, han hette
Marinus, och hopsamlade här under ett par år 8,000
mark. Men äfven på dessa penningar gjorde Christian
anspråk och bemäktigade sig hälften af dem.
Af allt detta begynte ondt tal gå om konung
Christian. Man kallade honom »en bottenlös pung»
och sade att han var »en riksens förderfvare». –
»Dock var han eljest», tillägger Olaus Petri, »en
from och saktmodig herre.»
Allmogen reser sig mot konung Christian.
Året 1463 hade ingått. Konung Christian befann sig
i Danmark, och här i Sverige förde erkebiskopen
styrelsen under konungens frånvaro. Såsom vanligt
samlades en mängd folk, både herremän och allmoge,
till distingsmarknad i Upsala. Allt gick här till en
början sin gilla gång, då erkebiskopen i egen person
en dag uppträdde inför den församlade folkmassan
och offentligt förkunnade, »att konung Carl, som nu
befann sig i Danzig, hade der sammandragit en stor
här af folk från olika länder och aktade med densamma
instundande sommar draga in i Sveriges rike och i
grund förhärja det».
Vi kunna lätt föreställa oss, hvilken uppståndelse
der blef på marknaden. Ännu mera ökades oron, när
man fick höra talas om, att erkebiskopen fått i sitt
våld en man, som medfört bref från den fördrifne
konungen till hans vänner i Sverige. Det var en
köpman, som hette Peter Nilsson och vanligen kallades
Hättelös. Erkebiskopen lät fängsla honom och sökte,
då han icke ville i godo bekänna, med pinliga medel
tvinga honom dertill. Men köpmannen nekade ståndaktigt
till erkebiskopens beskyllning och förklarade att
han aldrig fört några sådana bref med sig. Emellertid
misstänkte erkebiskopen starkt åtskilliga af konung
Carls fränder och vänner. Tillika skref han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
