Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brytning mellan konung Christian och erkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När jag hade slottslofven inne,
sade jag till erkebiskopen i det sinne:
Herr erkebiskop, jag det af eder begärer,
sägen, huru I hafven hållit tro och ära,
som I hafven lofvat konung Carl att hålla?
Det han blef fördrifven, I mest månde vålla,
och I och flera mig ofta tillskrefve,
att jag skulle eder hjelpa honom fördrifve,
och lofvade mig huldskap och Sverige allt fritt,
annars hade jag ej på detta riket krigt.
Må ske mig kan ock sammaledes hända,
att I tören än en tid eder kåpa omvända;
som I gjorden mot konung Carl stor svik,
I tören ock sammaledes göra mig.
Men jag skall i tid taga mig tillvara!»
Så illa månde det allmogenom behaga,
och hvar begynner sig för annan klaga:
»Tvy hvad skam oss Svenskom sker,
Gud gifve, det aldrig skedde mer!
Konung Christian hafver erkebiskopen till fånga,
utan jäf[1] kommer han honom till storan tvånga.
Illt[2] är oss lefva och se här uppå,
att denna skam skall oss öfvergå.
Detta kan ej längre så stå,
vi måtte man af huse utgå;
bättre är oss dö, än lefva med skam».
Så skyndade hvar den andra fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
