Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget på Hälleskogen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen bleknade. »Guds död!» utropade hän, »de
skjuta mig till döds!»
Snart var allt motstånd omöjligt. Allt, som kunde
fly, flydde, och Dalkarlarne stormade efter, ropande:
»Slå och skjut, så de fly af skogen ut!» – Och ut
ur skogen skyndade den danska hären, och bönderne
följde efter med sina pilar, spjut och yxor.
På den öppna platsen framför skogen stannade konungen
och öfversåg de sina. Striden hade varat i två timmar,
men många af hans närmaste män hade fallit. Allt
tätare och tätare samlade sig dock ryttareskarorna
omkring konungen, allt efter som de lyckades komma ut
ur skogen. Hälften i harm och hälften på skämt sade
då konungen: »Det tyckes, som om Dalkarlarne vore oss
för starka!» – Och orden lifvade hans folk att här
på öppna slätten söka aftvå den skymfen att nödgas
fly för dessa bönder. Och riddarehären ryckte fram,
och deras harnesk blänkte som en is. Åter uppflammade
striden. En hvar i konungens här brann af begär att
aftvå nesan af flykten och att vinna desto större
pris genom att taga segern från segraren. Hvarje
försök var dock fåfängt. Riddarne stredo med
utomordentlig tapperhet och mången bragd utfördes
den dagen på slätten framför Hälleskogen. Men äfven
bönderne utförde storverk af mod och dödsförakt,
och biskop Kettil och Sten Sture voro med öfver allt,
der faran var som störst, och ledde och ordnade det
hela. De vunno en fullständig seger.
Konungen och hans här flydde allt hvad tygen
höllo. Uttröttade af striden och ridten kommo de till
Vesterås. Konungen stannade på torget och lät der
föra till sig något mat och drick, men så fort hans
folk hunnit hemta någon vederqvickelse och de sårade
blifvit, så godt sig göra lät, förbundne, ryckte han
ut ur staden och tog vägen åt Stockholm. Tolf hundra
man hade han förlorat i denna strid med biskop Kettil
och hans bondehär.
Men Vesterås slott var räddadt, och biskop Kettil
följde konungen i hack och häl och började snart åter
belägra Stockholm.
Den skildring af segern, som biskop Kettil och
bönderne vunno på Hällebyskog, hvilken vi här ofvan
framstält, stöder sig helt och hållet på de sägner,
hvilka genom rimkrönikan bevarats till vår tid. Såsom
alltid plägar vara vanligt med ovanliga och vigtiga
tilldragelser, uppstodo äfven här en mängd olika
berättelser, hvilka till en del motsade hvarandra,
men hvilka alla tjenade att prisa biskopen och hans
mandom och lycka.
Utom dem, som röra denna, finnas äfven några, hvilka
röra striden i allmänhet. Af dem må här anföras ett
par.
När konung Christian sporde – så lyder en – hurusom
biskop Kettil redde sig till fejd mot honom, gjorde
han sig redo med en stor här och kom så dragandes
här in i landet. Biskopen åter var mån om att skaffa
sig noggranna underrättelser om konungens här och
om hans afsigter. Han hade då hos sig en rask och
snarfyndig sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
