Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 8. Erkebiskop Jöns och biskop Kettil. Biskoparnes regemente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8.
Erkebiskop Jöns och biskop Kettil.
Biskoparnes regemente.
Vi följa konung Carl till Finland. Det var med ett
annat sinne han nu såg den finska kusten dyka upp
ur hafvet, än när han kom dit som riksföreståndare
och konung Christofers drots. Herr Erik Axelsson
hade fått sig uppdraget att sörja för konungens
öfverfart. Konungen landsteg i Åbo.
Här var då biskop den Conrad eller Cort Bidz,
som vi lärde känna, när Christian blef konung
i Sverige. Biskop Olof hade dött af slag 1460
och den dåvarande domprosten Conrad blef hans
efterträdare. Biskop Cort synes hafva varit konung
Christian högeligen tillgifven och hade af denne
konung erhållit Raseborg i förläning. Han hade med
krigsfolk kommit Christian till undsättning, då denne
belägrades af biskop Kettil, och när sedan Carl åter
var konung, hade han vägrat infinna sig i Stockholm
på dennes kallelse. Nu skulle han till denne samme
Carl enligt de maktegandes i Sverige vilja öfverlemna
Raseborg.
Det föll sig svårt för biskopen. Han vägrade att
öfverlemna slottet.
Biskopen försvarade sin rätt med sådan ifver,
att det kom till strid, och konungen var nära att
förlora lifvet. Medan denna fråga afgjordes, måste
Carl hela sommaren vistas i ett Franciskanerkloster
i Åbo. Det var en sommar af idel förtretligheter och
betryck. Han, den en gång så rike konungen, hvars bord
svigtade under bördan af många hundrade silfverfat,
måste nu så godt som äta nådebröd i klostret. Han
kunde icke betala en skuld på 50 mark. Han beklagar
sig deröfver i ett bref till Stockholms magistrat,
deri han äfven gendrifver ett rykte, att han skulle
umgås med planer att återtaga sin krona. »Vi äre»,
skrifver han, »två gånger så från Sverige farne, att
oss ej längtar att den tredje på samma sätt derifrån
fara.»
Slutligen måste dock biskop Cort gifva med sig, och
Carl kom i besittning af Raseborg. Här skall han i
en stund af vemod, då han sammanstälde och jemförde
sitt forna lif med det närvarande, hafva nedskrifvit
följande rim:
Medan Jagh var herre till Fuglevijk,
Så var Jagh både mächtig och rijk,
Men sedan Jagh blef konung öfver Svea och Götha landh,
Så vardt Jagh en arm och olyckelig man.
Här lemna vi den sorgsne, af sina motgångar brutne
konungen och vända oss åter till de mäktige prelaterne
i Sverige.
Så fort Stockholms stad kommit i erkebiskopens händer,
och konung Carl förödmjukat sig för honom, följde
några rådshandlingar af de församlade herrarne. De
bekräftade erkebiskopen i sin besittning af Almarestäk
och förlänade honom och efterföljande erkebiskopar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0369.html
