Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Bosson Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Bosson Sture.
Vi lemnade Nils Sture stadd på tåg med Dalkarlarna
ned emot Vesterås. Hos honom liksom hos allmogen, som
följde honom, var blott en vilja och ett beslut. De
ville hafva konung Carl tillbaka. Af herreregeringar
hade de haft nog. Nils Sture hade också låtit bud
utgå öfver allt i landet, att allmogen skulle sända
fullmäktige till Vesterås. Der samlade sig äfven
utskickade från flera landskap, och den 1 November
uppsattes ett undergifvenhets- och kallelsebref till
konung Carl i Finland. De omtalade att de gripit
till vapen för honom under herr Nils Bosson såsom
höfvidsman och bådo honom komma öfver till Sverige
och anamma riket. Nils Sture skref äfven sjelf till
sin frände konungen i samma anda.
Men inga svar kommo. Konung Carl bevakades så
noga, att han icke vågade besvara sina anhängares
bref. Först om våren 1467 kom ett bud från Finland och
Raseborg. Det var en pålitlig man, som hade mycket af
vigt att berätta rörande konungen. »Vi hade gerna förr
flera gånger skrifvit eder till», säger konungen här,
»men Gud vet, vi ej torde, ty vi räddes, att andra
skulle få våra bref. Och äre vi här så besatte, att
vi ej vete, hvem vi skole sätta tro till af dem här
i landet bo.»
Konungen var icke heller böjd att för tredje
gången inlåta sig i det farliga spelet om Sveriges
konungakrona, som hade kostat honom så mycket. Han
ville åtminstone vara mera viss på sin sak, innan han
lemnade Raseborg och drog öfver till Sverige. Om hans
tankar i detta afseende lemnar ofvannämnda bref de
tillförlitligaste underrättelser. »Herrskapet och
allmogen i Sverige», säger han, »skrefvo oss ju så
kosteligen till till Danzig, att vi skulle komma dem
till undsättning och de ville hålla oss vid full
makt, som oss nu tillskrifvet är eller någon tid
tillskrifvas kan. Huru vi deröfver foro och I och
flere våra vänner derför tyvärr förderfvade vordo,
det är eder ock nog veterligt. Fore vi nu så dit in i
riket med en föga hop, och ingenstädes visste något
hem eller kost eller annat att ty till, der vi och
flere gode män kunde behjelpa oss med, utan som vi
fore från en bonde till en annan, då måtte vi heller
vara döde.»
»Allmogen skref oss till i höstas», fortsätter
konungen, »att vi skulle komma och anamma den krona
och riket fritt, som vi det friast haft hafva. Det är
ännu ganska vidt derfrå. Fulleligen tro vi, att hvad
I hafven står oss väl till buds, och det är eder för
litet ensammen med, edert folk, än mindre till oss
båda. Derför, käre svåger, står oss ej än så dit att
fara, förr än Gud fogar, det I med allmogens hjelp
hafven annorlunda bestält’et, så att vi måga veta,
hvaruppå vi dit komma skola.»
Nils hade i ett af sina bref skrifvit till konungen,
att han skulle lägga sig i Stockholm och möta Carl,
samt att ställningen för honom nu vore sådan, att
han antingen måste gå igenom eller ock blefve han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
