Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotland i förläning, ett land, som tillhörde Sverige,
men som Christian ansåg tillhöra Danmark, och derför
icke oaktadt sina löften velat återlemna. Att tvinga
en sådan herre till det yttersta var detsamma som
att förstärka sin fiende, och var det vanskligt
att betvinga upprorsmakaren Carl – ty under den
synpunkten betraktades han i Danmark – ensam, så
var det i hög grad oklokt att låta honom vinna en
bundsförvandt sådan som Ivar Axelsson.
Men detta insåg man äfven i Sverige. Och konung
Carl sjelf lika väl som hans närmaste sökte på allt
sätt draga Ivar öfver på sin sida, understödda må
hända af de innerligare föreningsband, hvilka genom
hans husfru, den ädla Magdalena, fästade honom vid
Sverige. Man erbjöd honom här, fördelar, hvilka utan
att på minsta sätt förbinda honom till några enskilda
uppoffringar, försäkrade honom om en ställning i riket
och en makt, som icke kunde lemna honom något öfrigt
att önska.
De svenske herrarne utfäste sig att åtlyda alla
herr Ivars befallningar, som han utfärdade i konung
Carls namn, alla rikets slott skulle stå honom
öppna och, om han öfverlefde konung Carl, skulle han
vara sjelfskrifven höfvidsman, tills rådet hunnit
blifva ense om konung eller riksföreståndare. På ett
möte i Örebro i fastan år 1468 uppsattes allt detta
skriftligen, och herr Ivar å sin sida utfärdade ett
bref, hvari han lofvade trohet åt Carl och Sverige
och att ingen skada skulle ske riket från Gotland,
så länge han egde det i värjo.
»Jag Ivar Axelsson, riddare och höfvidsman på
Visborg» – heter det i detta bref – »gör veterligt
genom detta mitt öppna bref, att jag ödmjukligen
och kärligen tackar den värdige furste, konung Carl,
min hustrus fader, desslikes ock värdige herrar och
fäder biskopar, prelater, riddare och svenner som
nu församlade voro här i Örebro, för den stora ära,
troskap och kärlek som de nu till mig satt hafva
dermed att de hafva lofvat etc.» Här uppräknas
de ofvannämnda vilkoren. – »Och derför hafver jag
lofvat», fortsätter derpå riddaren, »högboren furste,
min hustrus fader, och allt riksens råd och gode män
i Sverige, att jag vill och skall vara hans nåd och
dem huld och trogen och med lif och gods efter min
yttersta förmåga biståndig och behjelplig till allt
som länder till hans och deras och rikets innebyggares
gagn och bestånd.»
Detta bref skrefs och beseglades onsdagen den 30
Mars 1468. Det var, som vi finna, mera en like,
som der talade till sin like, än en undersåte till
sin konung, oaktadt orden »ödmjukhet» och »trohet»
deruti nämnas. Emellertid voro Axelssönerne under
återstoden af konung Carls tid hans trofaste och
pålitlige vänner.
Vi få tillfälle att erfara det redan i den närmast
följande beröringen med Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
