Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erik Carlsson (Vasa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Erik, det skedde ej på hundrade år och ej på
två; sen eder dock väl före, huru eder går, förr än
I riden neder igen !»
Dagen derpå fortsattes tåget mot Falun. Ungefär
två mil från staden mötte Sten Sture med en
hop dalkarlar. Marken var svår och oländig och
det lyckades derför herr Sten att uppehålla den
anryckande öfvermakten. Och kopparbergsmännen ringde
i tornklockorna och ljudet gick till de närmaste
socknarna, der också samma tecken gafvos. På otroligt
kort tid samlades allmogen från de närmaste socknarna
och kommo antågande från alla håll. Det dröjde ej
länge förr än herr Erik såg sig och sitt folk så
omringad »som en hop får, der slagtas skulle».
Striden gick löst på alla håll. Herr Erik och
de djerfvaste af hans svenner störtade fram emot
dalbanéret. Som det blott var en liten afdelning af
bondehären, som här mötte –
herr Sten och dalamän
voro ej fler än hundrade fem,
säger rimkrönikan – så kunde herr Erik med hopp om
framgång anfalla. Men här var det ej detsamma att
möta bönderna som dernere på Uplandsslätten. All Erik
Carlssons tapperhet, hvarje hans bemödande att genom
skickliga och plötsliga vändningar öfvervinna Sturen
och hans lilla skara, var här ett fåfängt arbete. Herr
Sten var honom fullkomligt vuxen både i tapperhet och
skicklighet samt i afseende på fältherreblick och lugn
öfverlägsen. De hvilka befunno sig omkring Dalabanéret
stodo fäste, och medan herr Erik här stridde som
häftigast, hörde man från alla håll stridsropen
af antågande bönder. Till slut måste Erik och hans
herrar och svenner se sig om att komma ur den blodiga
leken. Och det lyckades med knapp nöd. Sten Sture och
hans folk hade hållit sig manligen, och, om segern
också ej var afgörande, så var det dock omöjligt för
fienden att framtränga vidare i Dalarne. Dalkarlarne
gjorde att stort byte af pantsar, hästar och slädar.
Vid Dalelfven, der som i en senare tid vid Upbo en
flottbrygga blifvit lagd öfver floden och der då
öfverfarten skedde på färja liksom ännu ett stycke
från Upbo vid Sanda och vester om Skedevi kyrka vid
Öfver-Sätra, der fattade Erik Carlsson åter fast fot
och ihopsamlade sitt flyende folk. Men knappt hade
han hunnit ordna sig till strid, förr än Nils Sture
med hela dalhären kom dragande emot honom.
Herr Nils synes ej hafva varit med vid den nyss
skildrade striden. Han var derunder sysselsatt
att hopsamla folket från de norra och mer aflägsna
dalsocknarna. Sten Sture hade med en framskjuten
mindre afdelning intagit ett så kalladt hold eller
hald söder om Falun för att bevaka denna väg inåt
Dalarne. Genom sin skicklighet och lycka hade han
gifvit Nils tillräckligt rådrum att sammandraga en
större styrka af allmogen, och med denna kommo de nu
båda tågande ned åt Upbo, att fullborda segern och
drifva herr Erik ut ur Dalarne och äfven ur Sveriges
rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0403.html
