Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erik Carlsson (Vasa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Nils Sture kommer dragande med Dala makt,
ville ock strida med Erik Carlsson, var hans akt.
Det sker vid Ophöga färja.
Det är detta namn Ophöga, som gjort att man förlagt
striden till Opboga ström eller Arboga-ån, något som
dock synes orimligt redan genom sjelfva vägafstånden,
då Julita förlägges 16 mil från stället för striden.
Här vid Upbo blefvo Erik Carlsson och de öfrige
herrarne i grund besegrade och folket förskingrades åt
alla håll. Och de voro nu intagne af en sådan skräck,
att sjelfva qvinnorna togo en mängd fångar. Så
berättas det om en af Erik Carlssons höfvidsman,
som hette Gödeke Varg, att han blef tagen af en
tjenstepiga.
Erik Carlsson och de öfrige herrarne ilade undan
allt hvad deras hästar förmådde springa. De begåfvo
sig först till Vesterås, hvarifrån de utsände bref
öfver Nerike, Södermanland och Östergötland, att de
hade vunnit seger. De ville derigenom söka afhålla
folket från något angrepp under deras fortsatta
flykt. Denna fortgick utan uppehåll. De sägas hafva
ridit i ett sträck 16 mil från stället för striden
och först hvilat i Julita. De kommo också, såsom det
säges, till följd af de utspridda brefven om sin seger
oantastade genom Östergötland och Småland till Kalmar,
hvarifrån de begåfvo sig till Danmark. Dock var det
klart, att den brådstörtade ridten genom landet skulle
väcka uppmärksamhet, och ryktena från det öfre landet
följde också de flyende tätt i spåren. I följd deraf
gjordes väl här och der försök att fånga de »segrande»
herrarne. Så berättas om biskop Henricus Tidemanni,
att han tagit tvänne friborna män af herr Eriks
sällskap till fånga och skickat dem upp till Stockholm
till konungen. Denne lät stegla så väl dem som Gödeke
Varg. Men herr Erik sjelf undkom, som nämndt är.
Oxenstiernorna voro ej så lycklige. De togo en annan
väg än Erik Carlsson och blefvo gripna i närheten af
Nyköping. De fördes till Nyköping, och Arvid Trolle
behöll dem der i fängelse. Derunder dog herr David
Bengtsson. Herr Christer blef sedan, efter att
hafva afgifvit de dyraste och heligaste eder om
trohet mot konung Carl, lösgifven.
Dermed slutas denna del af Erik Carlsson Vasas
historia. Hans stolta drömmar om spira och krona
flydde sin kos. Der stod en säkrare vakt än någonsin
om konung Carls tron. De ädle riddarne herr Sten och
herr Nils Sture med Dalamännen hade nogsamt visat,
att Sveriges konungakrona ej var så lätt att taga, som
de föregående händelserna tycktes utvisa. Men äfven i
detta sitt uppträdande mot konung Carl visar sig Erik
Carlsson sådan, att man icke med samma känslor vänder
sig från honom som från de andra förrädarne. Det är
ingalunda Jöns Bengtssons beräknande fräckhet. Erik
Carlssons bana är mera öppen, det ligger intet
bedrägeri under hans handlingssätt; han älskar
striden, men på riddarvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0404.html
