Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures vård om landets väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de fingo hålla tre marknader om året. Ny-Lödöse
kallas nu gamla staden och ligger en tredjedels mil
utanför Göteborg, Man ser ännu der lemningar efter
stadens fästningsverk äfvensom efter kyrkan.
Till förmån för städerna upplifvade äfven de gamla
förbuden mot landsköp eller den köpensskap som drefs
på landsbygden från by till by med sådana varor, som
hitföras utländes ifrån, såsom sill, salt, kläden,
kryddor, specerier o. d.
Flera städer klagade häröfver hos rådet. »Hvar
bonde», heter det, »köper af bonde säd, smör, malt,
humla, fläsk, fisk, till dess de hafva sina slädar
fulla, och sedan sälja de det ut igen flerstädes på
landsbygden. Item löpa lösa karlar och drängar och
köpa skinn och andra varor på landsbygden, som mot
lagen är.» Klagomålen voro i viss mån berättigade,
och oskicket förbjöds.
För att dock förekomma de olägenheter och klagomål,
som en oriktig tolkning af dessa förbud i forna
tider medfört, stadgades nu, att till landsköp
icke skulle räknas sådant som bonde för sitt behofs
skull köpte, sålde eller bytte, såsom korn, fisk,
smör och andra ätbara varor, jern, stål och koppar,
eller hvad annat det helst är, som i bondens bo växer
eller faller. Dertill hörde äfven sådana varor, som
norrländingar, gutar och öländingar förde i landet
och tillbytte sig till sin nödtorft och bergning.
Utförselförbud sattes å hästar af högre värde än
6 eller 8 mark; öfverträdelse häraf belades med 40
marks böter. Goda hästar voro för riket nödvändiga,
det kunde icke utan stor skada beröfvas sådana,
och hvad som skadade riket, det lände utlandet till
gagn. Silfver och rikets mynt fick heller icke
utföras, men en öfverträdelse häraf straffades
med förlust af lif och gods. Likaså skulle den,
som nedsmälte rikets mynt, utan miskund brännas.
Men det var ej blott genom utförsel och nedsmältning
af mynt som den ädla metallen kunde undandragas
landet. Den kunde äfven förfalskas, och äfven
detta sökte man förebygga genom lag. De som här
företrädesvis kunde komma i fråga voro guldsmederne,
och de lagstadganden, som utfärdades rörande dem,
låta oss kasta en blick på detta handtverkskrå för
dessa tider. Man hade upptäckt, att silfverskedar
och annat guldsmedsarbete, »annan deras gerning»,
som kringspriddes i landet och af goda män köptes,
var till mer än hälften uppblandadt med koppar. För
att förekomma sådant bedrägeri och återföra ordning
och redbarhet i guldsmedsyrket stadgades nu den lag,
att hvar lödig mark af det arbetade silfret skulle
innehålla halffemtonde lod fint silfver, samt att
guldsmederne skulle slå sitt märke å sina arbeten,
hvilka i annat fall vore förverkade.
För öfrigt stadgades, att ingen guldsmed skulle få
bo annorstädes än i stad, och i Stockholm tillsattes
en verkmästare, som skulle hafva en viss uppsigt
öfver alla medlemmar af embetet i riket. Ingen
guldsmed fick nedsätta sig i någon af uppstäderna
utan att hafva undergått prof inför verkmästaren i
Stockholm och der gjort sina stycken, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
